Sexuell frustration enda ut i fingertopparna

Åh. Just precis nu har jag hennes hud och läppar väldigt nära i minnet. Jag har ägnat en lång stund åt att sakta prova mig fram efter vad som får henne att dra efter andan. Samtidigt har vi hållit en lagom kysk nivå. Alla kläder fortfarande på. Hon har åkt hem. Motvilligt men plikttroget. Hur blev det? Nej, jag hånglade inte upp henne mot något träd. Jag hånglade upp henne mot väggen i hissen.
Ja, jag tänker nog göra om det. Hångla upp henne alltså, men utan några specifika preferenser om var detta ska ske. Nu ska jag före sovdags försöka stilla min hud som undrar vad hennes beröring blev av. Att duscha kallt är det någon som har tipsat om förrut...

Allt kan vara så otroligt fint

Sent blev det ikväll igen. Jag har traskat på tomma regnvåta gator och lyssnat på trevliga ord från Henne med Den Vackra Dialekten. Jag kände mig stor och stark när hon vågade gå igen en mörk park i mitt sällskap. Och jag trivs verkligen i hennes sällskap. Jag har inte hånglat upp henne mot något träd (än), men jag kysste henne när vi skildes åt. Jag log när hon överraskad slog armarna om mig och gav mig en hård kram innan hon skyndade iväg. När jag kom hem väntade ett rart meddelande. Det är fruktansvärt trevligt alltihopa. För närvarande verkar hjärnan, hjärtat och fittan säga ungefär samma saker och det är också trevligt.

Public transport

Mitt i natta. Jag har åkt från ändhållplats och långt därifrån. Det är en så blandad skara som reser så dags. Unga gossar fulla av självförtroende (och ofta rätt fulla i största allmänhet). Tjejer uppklädda till tänderna. En potentiell lesbian i pösiga byxor. Par som porrar sig offentligt alternativt gullar sönder varandra. Äldre par som inte är vana att åka sådana dära kommunala transportmedel. Endera är de på semester i stan eller så åker de alltid bil annars. Drömmar, även de trasiga drömmarna är ute och åker. De trasiga människorna kommer fram och blandar sig med de ibland lika trasiga ungdomarna. Jag blir trygg när jag kommer hem till de breda gatorna som som är hemma. Om natten vill jag helst inte vandra ensam i förorter jag inte känner till. Den nattliga resan hem blir kort så länge min älskade iPod är med mig.
Jag har odlat känslan av att världen är liten genom att vara på festligheter hemma hos föredetta flickvännens nya flickvän. Turligt nog är den nya en trevlig tös och komiskt nog har vi ett distinkt gemensamt intresse. Möjligen är det fortfarande en smula underligt att se dem i famnen på varandra. För jag känner ju den ena människan så väl. Men jag har glömt bort det en smula tror jag. Men jag vet ju faktiskt precis hur det kännas att ta i henne och vara nära. De där som har fått komma riktigt nära får för lång lång tid framöver ett eget litet fack i mig där minnena och känslorna samlas ihop.
Det slår mig att det nog vore trevligt att släppa Den Vackra Dialekten en smula närmare. Jag betedde mig fullkomligt löjligt med komplett hjärtklappning när jag traskade förbi mitt matlivs nästan enbart för att hon kanske skulle jobba just då.

Lång dag

Mina ögonlock är tunga och dagen har varit lång. Lång på det sympatiska sättet. Skolkade och träffade Diademet redan på eftermiddagen. Promenerade genom stan i stålande solsken. Lärde mig hitta till en ny trevlig bokhandel. Givetvis diskuterades brudarna i mitt liv. Eller de brudar som potentiellt skulle kunna vara i mitt liv. Bättre än brud i famnen än tio på krogen? Eller vad säger man? Spännande är hur som helst att jag nu plötsligt funderar över tre brudar samtidigt. Jag!? Som i flera månader var sorgligt insnöad på Darling! Jag blommar upp alldeles av bekräftelsen som dyker upp här och var.

Det finns så mycket som man skulle kunna göra...

Jag och Bästa Vännen hade nu på kvällen en ohyggligt rolig konversation som handlade om sexuella preferenser, om öppna förhållanden och hurvida man skulle kunna inkludera mig i någon annans öppna förhållande. Och hur vardagen skulle se ut. Hahahaha.
Hon Den Glada då? Jag hade smått börjat ge upp och tänkte att hon var nog inte så intresserad när det kom till kritan. Men snarare är det nog så att hon inte sitter bakom en dator särskilt ofta och att det är främst det som påverkar hennes långsamma svarsfrekvens. Inte ointresse.
Samtidigt har jag funderat på att skolka från det jag borde göra imorgon och istället hänga med hon med Den Vackra Dialekten. Och göra någonting trevligt och ledigt. Men det vore nog lite väl rebelliskt. Det är ju snart helg ändå. Och imorgon kväll är tanken att ska jag hänga med finaste Diademet.

Bara vänner?

Flator kan alltså inte lära känna varandra och vara bara vänner så där helt fint och neutralt. Det ante mig. Vi är sexuella (nu generaliserar jag utifrån min egna upplevelser, självklart finns det asexuella flator också) och kan inte låta bli att tänka tanken på att hamna innanför trosorna på varandra. Detta är uppföljningen på det jag skrev i förrgår. IRL-uppdatering av läget. När den trevliga människan försiktigt och förstrött petar på mitt lår och pratar om att gå hem men drar ut på det så undrar jag inte längre. När det följs upp av att stå så där nära med intensiv ögonkontakt. Hon försöker få mig i säng. Hon erkände inte helt motvilligt. Jag tackade lite halvtomhalvt nej, i varje fall för stunden. Jag har ju hela tiden tänkt att hon kan bli en bra kompis. En sån som det vore skoj att prata sex med. Å andra sidan, utifrån det vi har pratat om så vore det förmodligen vara rätt skoj att faktiskt ha sex med henne också. Attans att jag verkar vara så lätt att leda in i frestelsen. Känns som att jag borde ta en prästkrage och rycka blombladen ett och ett: Borde jag? Borde jag inte? Vill jag? Vill jag inte? Att jag tvekar skulle kunna vara skäl nog att låta bli. Min fittas glada tjoanden skulle vara argumentet för att inte låta bli. Det skulle kunna vara trevligt trots att det inte var vad jag hade tänkt mig från början. Fysiska behov kan vara så dominanta och påträngande. Får jag skylla på vårkänslor och hormoner?

Tiden har gått

Surfade runt och råkade notera att en ung tjej nu äntligen verkar ha träffat sin allra första flickvän. Den tjejen har alltid sett på mig på det där beundrande och undergivna sättet. En trånande blick har talat om för mig att jag är cool och snygg och alldeles fantastisk. Hon har utstrålat litenhet och osäkerhet. Men även enträgenhet och mod. Hon har vågat prata med mig. Jag önskar henne all lycka med detta nya. Jag kan känna igen mig själv väldigt väl. Jag har sannerligen varit liten, osäker och bekräftelsetörstande. Den finns en högrest blondin som fick mitt hjärta att klappa obehagligt fort när jag var så liten. Hon var ganska vuxen (tyckte jag då) och otroligt häftig. När jag tänker på ordet vacker så komer jag lätt att tänka på den bruden. Rent logiskt så vet jag ju att hon rimligen har sina dåliga sidor och skiter som alla andra människor. Men tanken på henne är alltid omgiven av ett visst skimmer. Så jag vet hur det är att tråna. Det underliga är att jag själv verkar ha uppnått en ålder där knoddar ibland trånar efter mig. Mycket underlig känsla. Jag försöker hantera det på ett bra sätt. Peppa knoddarna men samtidigt försöka hålla lite distans. För man måste nog få drömma om de där stora och coola människorna när man är liten innan man tar skuttet att bli stor själv.

Trevligt!

(Ja, fortfarande ett favoritord.) Intensivt umgänge med en trevlig människa. Hon med den vackra dialekten. Hon är verkligen ett fynd. Även om diskussionerna kan låta lite underligt när man lär känna en människa och vartefter inser att denne innehar så gott som samma världsuppfattning som man själv. Det blir som en liten ja-kör. Ja, precis så är det. Ja, det har jag också tänkt på. Det har du alldeles rätt i. Självklart så fyller man därimellan i med intressanta historier och iaktagelser. Men när man väl känner varandra bättre så kommer det nog dyka upp ämnen där man inte alls håller med om varandras åsikter.

Däremot blir jag alltid en smula förvirrad när jag träffar en ny människa som jag bestämmer mig för att jag vill ha i mitt liv på endera sättet. För jag blir så lyckofylld och till mig. Till den grad att jag inte alls vet exakt på vilket sätt jag vill ha människan i mitt liv. Känns det fantastiskt för att det är en ny god vän, en ny potentiell flickvän, potentiell älskarinna etc? Jag kan känna mig lika förälskad oavsett och det tar tid innan det klarnar. Ledordet bör vara att ta det hela långsamt så att det hinner klarna en smula. För det kan vara besvärligt att flytta om relationerna när de väl är etablerade och man kanske kommer på att det var en helt annan roll man ville att personen skulle spela i ens tillvaro. Sen ska man inte bara komma på vad man själv vill utan också veta vad den motsatta parten vill. Det finns så många signaler man kan läsa av och tolka på olika sätt. Vad säger kroppspråket? Var läggs ribban för kroppskontakt? En kort stund precis innan hon gick ställde hon sig hångel-nära. Eller nära nog för att vara hångel-nära för mig. Det kanske inte alls är det för henne. Nå, saker och ting löser sig.

Det är hur som helst spännande att den här människan visade sig ha fler kvalitéer än jag anade från första början.

Första kyssen

När jag var liten så spenderades många långa år i olycklig förvissning om att jag alltid skulle förbli okysst. Tackochlov hade jag fel men jag fick tappert vänta tills någon månad efter min 18årsdag. Hon var vacker som en fint utmejslad staty. Vacker på det där hårda sättet. Hon hade smekt min kind och sagt att jag var fin. Det här var första gången vi sågs helt för oss själva. Många fjärilar i magen, läskigt, stelt. Jag skulle följa henne till bussen och det var kallt ute. En upplyst busskur mitt i mörket och luften fylld av snöflingor. Där och då kysste hon mig. För det var verkligen hon som kysste mig, jag kände mig ungefär lika erfaren som en kattunge. Mjuka läppar och vinterkalla kinder. Bussen kom, vi skiljdes motvilligt åt. Jag gick hem uppfylld av känslan av att ha upptäckt någonting nytt. Men också bekräftad, jag dög och var tillräckligt attraktiv. Det är många år sedan nu. Busshållplatsen är sedan länge indragen och bortbyggd.

Lukta Hubbabubba?

Min hy är ledsen och torr just nu så jag satt och kliade sönder mina smalben medan jag funderade på vad jag skulle göra åt saken. Då kom jag på att jag minsann hade en söt liten burk med Body Butter som jag har fått i present. Finfint. Benen smordes in och klådan försvann. Men ersattes av en intensiv doft. På burken stor Strawberry och det är ingen diskret doft vi talar om. Nejnej, intensiv jordgubb precis som i Hubbabubba-tuggummin. Så nu sitter jag och luktar som en stor syntetisk jordgubbe. Men det kliar inte längre och det är bra.

Ibland kan man hitta männniskor som komplementerar en perfekt när det kommer till tråkiga hushållssysslor. Jag tvättar gärna kläder, jag tycker om att laga mat. Ja, tillochmed tvätta fönster och våttorka golv kan vara rätt okej. Men jag tycker inte om att diska. Häromdagen fick jag veta att vännen med den vackra dialekten hatar att tvätta men däremot tycker om att diska. Fantastiskt, hon skulle bli den perfekta kombon. Då saknas bara någon som tycker om att dammsuga eftersom vare sig hon eller jag tycker om det.

PMS

Jag är inte den där godisätande typen utan drar snarare åt det väldigt nyttiga hållet. Oftast. de senaste dagarna har jag suttit och nästintill hallucinerat om choklad och glass. Varför inte chokladglass. Chokladsås. Men eftersom jag lever så jäkla nyttigt så har jag ingenting sådant hemma. Kollegorna på jobbet har haft roligt åt detta. Vi har haft nån sorts musik-bingo av typen : Säg ett ord! Sen söks det på orden i allas iTunes-bibliotek och det som hittas spelas upp. Givetvis dök orden choklad och glass upp. Inte från mig men så att säga å mina vägnar. Det söktes även på ord som fish (en träff), pony (en träff), happy (23 träffar) osv.
Och nu kommer jag hem och blåste halvt bort på vägen. Det var kallt och jag är frusen. Plötsligt förvandlas jag alltmer till något taggigt och reserverat, men fortfarande godissuget monster. Jag vill ingenting alls, vill inte alls skriva. Totalt anti. Då är det bra att notera vilket datum det är i månaden. Ty visst finns det anledning till dessa beteenden. PMS i kvadrat. Jag har rätt bra koll på såväl min PMS som min mens. Så god koll att Bästa vännen fortfarande, många år efter vårt förhållande frågar mig när hen borde ha mens.

Trevligt, väldigt trevlig.

Hängde med Bästa vännen och blev kärleksfullt mobbad. Jag berättade om vad jag hade gjort de senaste dagarna och använde ordet trevligt väldigt många gånger. För allt har varit trevligt, människorna har varit trevliga, hon Den Glada är trevlig. Ja, trevligt kort och gott. Som om jag hade glömt bort resten av mitt ordförråd. Trevligt!
Kommentaren till det trevliga i att Den Glada verkar vara trevlig var: "Ska du också börja dejta knoddar nu?" Vaddå!? Det är sannerligen inte på dejtingnivå, utan mest dagdrömmar än så länge. (Ur mitt perspektiv är hon inte direkt knodd heller.) Bästa vännen menar att hen var först med att dejta knoddar. Jag har ju inte gjort det förrut men någon gång ska väl vara den första. Det kan ju kanske vara trevligt.
Vem tror ni inte att jag sprang på förresten? Jo, Den Glada! På vägen hem, stod och väntade på tåget. Tåget kom, jag skulle precis kliva på och då fick jag syn på henne. Hon fick syn på mig och väl på tåget gick vi glatt mot varandra genom vagnen. Småpratade och jag åkte medvetet en annan väg hem för att dra ut på det hela en smula. Värsta slumpen, vi som bara har träffats en enda gång förrut! Och det var... Trevligt!

Det kanske kan vara en idé ändå?

Den där glada bruden. Hon som är polare till mitt ex. Vi har setts, mest av en tillfällighet. Umgåtts i grupp och faktiskt hälsat på varandra. Hon upprepade mitt namn och riktade en nyfiken och intensiv blick mot mina ögon. Som i, "Jasså, det är du".
Linnet har lite halvtaskigt döpt henne till Lilltjejen men samtidigt sagt: go for it (medan du fortfarande kan)! Nämnas bör kanske att Linnet är en liten smula äldre än jag och att jag i min tur är några år äldre än. eh. Lilltjejen. Vilket gör att Linnet är en stor smula äldre än Lilltjejen. Varpå vi utbytte skämt om barnarov. Barnarov brukar nämligen inte alls vara min tekopp.
Och jag kan ju inte kalla henne för Lilltjejen. Den glada får det bli.
När kvällen var så gott som slut och vi alla skiljdes åt så fick jag en förvånansvärt nära hejdå-kram från henne och ett "Vi ses". Uttalat på ett bestämt sätt som fick det att låta som ett löfte mer än en slentrianmässig fras. Uppföljt av ett omdöme online om att jag var jättetrevlig. Hm.

Livet & döden. Nu igen.

Ibland kan man råka svika någon helt utan att man ville. Personen kan vara den viktigaste av alla men det kan ändå bli fel. Jag tror att jag är uppvuxen lite för nära offerrollen sådär så att jag nästan glömmer bort att även jag kan vara the bad guy. Ursäkter kan inte jaga bort besvikelsen som jag får höra. Även om jag vet att den kommer att blåsa bort, att detta inte var sista eller enda möjligheten på något sätt. Den lockar fram tårar på ett ögonblick. Över en så liten sak. Men när man en stund tidigare har haft ett sådant där samtal som tangerar livet&döden-nivån i allvar så kommer minsta lilla sak därefter att locka fram tårarna.
Nå, efter tårarna då? Jo, sen svalde jag känslan av skuld och svepte in mig i trevliga saker. Jag tror att jag har hittat en ny vän och hon har den vackraste av dialekter.

IKEA

Det ytterst svenska varuhuset. Komplett med möbelkommers och köttbullar. Man kan nästan luras till att IKEA vill en väl när man sitter där och stoppar i sig sin vegetarisk lasagne.
Jag har hört det ryktas om att det nordligaste IKEA: HaparandaTornio serverar morgonkaffe till glada människor som campat utanför. Man tager husbilen och gör en minisemester komplett med svensk köpglädje.
Den logiska anledningen till att IKEA försöker framstå som välmenande är självklart att glada och nöjda människor handlar mer. Om man kan känna att IKEA vänder sig just till mig personligen så blir man förmodligen än mer beredd att handla. Det finns ju visningslägenheter där man kan läsa om hur Mamma, pappa & barn framlever sitt IKEA-liv på t.ex. 63 kvm. Hör och häpna att man nu även kunde hitta en visningslägenhet som delades av två män!? Nu stannade jag inte till och läste så det är ju möjligt att man kunde välja att tolka det som två pluggande polare som delade lägenhet. Men jag såg bara en säng och den var dubbel. Nytänkande, de måste ha läst Timbrorapporten "Rosa pengar". Man kan även ana att de erbjuder en simpel lösning för barnlängtande homos när man läser skylten "Hämta ditt barn här!". Undra om man får välja själv eller om de försöker para ihop rätt barn med rätt förälder?
Allihopa väldigt rart. Deras tv-reklam däremot lämnar mig en smula illa berörd varje gång. För jag kan inte bestämma mig om den frejdiga och mörkhyade kvinnan som figurerar fungerar som en symbol för att alla är välkomna till IKEA eller om den har obehagliga rasistiska undertoner.
Nu tycker jag egentligen rätt bra om IKEA, tillräckligt bra för att ha en betydande del av mitt möblemang därifrån. Andra lesbianer tycker också om IKEA, jag har sett flera stycken där.

De som bryr sig

Sms från Bästa vännen: "Jaha, hur gick det igår? Ska jag döda henne?" Jag funderade på saken och kom fram till att det nog inte var nödvändigt. Jag verkar ha tappat lite intresse för Darling. Om man inte ses kan visionerna växa till enorma proportioner men när man väl ses så kommer man ner på jorden igen. Rätt skönt att mitt hjärta inte gör små piruetter i hennes sällskap längre.

Hängde hemma hos Bästa vännen hela kvällen, nöjd och soltrött. Såsom unga människor är så flyttas det ständigt mellan olika mer eller mindre permanenta bostadsalternativ. Bästa vännen håller som bäst på med att packa upp sitt bohag igen och jag tittade på. Det finns en charm med sånt kravlöst hängande. Kolla på prylar och göra skojiga ljudeffekter när gamla favoriter dyker upp ur kartongerna. Jo, vi har en väldigt intern humor som inte alla begriper sig på. Tur att alla inte måste förstå.

Dagen gick sakteligen mot sitt slut.

Mot mötet med Darling. Jag stod och trampade av och an där vi skulle mötas tills hon dök upp. Jag känner minsann igen henne på håll, kläderna och hållningen avslöjar henne.
En ljummen promenad, stora mängder mat och kaffe. Filmtittande i min säng. Det hela var trevligt. Och väldigt konstigt. Jag beter mig som en kompis för det känns säkrast. Egentligen har jag ingen aning om hur jag ska förhålla mig till henne. Det är som att jag blir helt borttappad när jag inte längre får ta i en person på samma sätt som tidigare. En nivå av kommunikation stängs av och då är det svårt att hitta tillbaka till de andra kommunikationsformerna. Hon ler mot mig, vi skrattar åt samma löjliga repliker i filmen. Hon sitter näranära bredvid mig. Tillräckligt nära för att jag ska se att hon har bemödat sig att raka benen och alla vet ju vad det betyder. Höhö. Eller så betyder det ingenting alls. Jag vet sannerligen inte. Mer än att hon är vacker, trevlig och beter sig konstigt. Att det finns en del förtroendekapital att ta igen för hennes del, om det ens går att ta igen. Tänk om man kunde snubbla över någon brud som sysslar med rak kommunikation? Finns det sådana överhuvudtaget? Hör av er!

Tralalala

Varmt = lunch utomhus! Vi diskuterade orättvisor. Som att fula gamla gubbar med gigantisk ölmage får gå med bar överkropp ute på stan men inte jag. Jag har ju inte ens någon stötande överkropp utan ser tvärtom rätt tilltalande ut. Orättvist är det. Nu ska jag bara försöka undanhålla mig från att göra några dumheter idag.

Shit, det är ju snart.

Som jag ska träffa Darling igen. Vad ska jag göra, vad ska jag säga? Vad ska jag inte säga? Det hela ska ju vara en träff på vänskapliga grunder. Men förra gången vi sågs, även om det var ganska länge sedan, så fick hon mig att halvt avlida av sexuell frustration och det helt medvetet. Tänk om mina hormoner inte håller sig på mattan den här gången? Tänk om inte hon håller sig på mattan?

Jag har städat hemma och det borde vara en bra garanti för att hon inte av en händelse råkar följa med mig hem. Insåg häromdagen att det är dags att klippa mig igen, något som Bästa vännen gör åt mig sedan flera år tillbaka. Men kom på att att jag inte ska ha så jäkla bråttom att göra det, varför ska jag göra mig till för Darling av alla människor?! Det är ju inte som att hon har förtjänat det. Nä ni, hon ska få träffa mig med min nuvarande halvsunkig frisyr.

Den kom tillbaka!

Värmen och solen alltså. Nu är det visserligen bara april och jag är luttrad. Men det är ack så trevligt när det nu händer. Lunch på terassen igen och solsken på nästippen. Komma hem till en ren lägenhet där man fortfarande kan ana en svag doft av såpa istället för en stank av soppåse-som-borde-kastats-igår. Ljuvligt!
Planen är att inte fundera särskilt mycket alls över livet, Darling eller något annat. Göra mat som helst ska räcka till matlåda imorgon. Krypa ner under mitt IKEA-täcke och sömnigt titta på Grey's Anatomy. Sova tidigt.
Hade en uppiggande diskussion imorse där den där ofrivilliga flirten försökte utröna vilka sexuella preferenser jag kunde tänkas ha. Integritet är trevligt tycker jag så sådana detaljer lägger jag ogärna ut på nätet. Jag kan tänka mig att lämna en antydan mest för att skrämma bort sexualfientliga typer och töser som ägnar sig åt "tjejsex". Jag kommer sällan särskilt bra överens med sådana individer ändå. Bruttan som försökte ta reda på ett och annat fick rätt sparsamt med svar men hon själv var desto mer självutlämnande. Vi skulle nog kunna ha skojiga diskussioner tror jag.

Städpepp!

Diademet hängde med hem och lovade att hon skulle se till att jag städade. Väldigt bra! Jag drog fram dammsugaren och hon gav sig på att damma av några av de ytterst få prydnadssaker jag har. När allt väl var dammfritt så hade jag fått upp ångan och gav mig på att våttorka golven också. Jag gillar grönsåpa rätt skarpt. Tvätten sorterades in i lådor och soppåsen kastades.
Innan dess hann vi en sväng in på favoritfiket och sen en shoppingtur. Det finns så mycket fina prylar, tänk om man hade en stor lägenhet! (Jo, jag har fjolliga inredningstendenser och drömmer ibland om en kitschig ljusslinga i form av fejkade körsbärskvistar där det sitter lampor i blommorna. Ge mig! Fast det är inte så många som vet om det, folk skulle kunna förlora en smula respekt för mig. Haha.)
Diademet hann skumma igenom bloggen förresten eftersom jag sa att jag hade skrivit fina saker om henne och den halväkta halvan. Hon hade väldigt roligt åt überbitchen kontra sockerbiten. Hon är fin hon.

Den som väntar på något gott.

Nu ni! Darlingdarling. Nu vill hon träffas. Jag som precis började lägga tankar på henne bakom mig och då dyker det minsann upp förslag. Ett försök till kan hon kanske vara värd. Det blir middag någon gång i slutet av veckan. Fjärilarna i magen försöker ta sig dit igen men jag tänkter försöka hålla dem på avstånd ett tag till. Eller kanske permanent på avstånd. Hon må vara gudomligt snygg men om jag lyckas ignorera det så kanske vi kan börja med någonting mer vänskapligt. Eh. Kanske.

Förändring med mera.

Kom så ska du få se något vackert sa hon, kvinnan från mina yngre år. Aprikosträdet som växer mot en skyddad södervägg hade precis slagit ut. Persikan till vänster har trinda rosa knoppar. Sen skrev hon det sista pappret jag behövde och allt är nu inskickat. Så med lite tur så kanske jag gör någonting helt nytt i höst.
Fikade med den bästa vännen jag inte har nämnt tidigare, Linnet. Upp ur tomma intet dök även en gammal bekant upp. Från början var hon en dejt och ett väldigt trevligt hångel. Kändes en smula stelt och underligt som det kan vara när någon man inte hängt så mycket med på länge plötsligt dyker upp i en stad där man inte trodde att de var just då.
Linnet och jag hamnade senare i diskussionen om tillfälliga ragg och frustrationen över att de inte gör som man vill. Sexuellt alltså. Nog för att det alltid innebär ett mått gissningar när det kommer till nya människor och deras sexuella preferenser. Men när man till och med anstränger sig för att förmedla vad som var extra trevligt och folk inte hajar. Om man har tur kan det ju vara en person man faktiskt kan prata med om saken men ibland möts sådana intiativ av en stum vägg. Jag vill känna när någon tar i mig, för mig speglar det entusiasm för vad man håller på med. Jag är inte gjord av porslin och kommer inte att gå sönder. Pussar snarare än hångel och enbart mjuk och försiktigt beröring gör mig mest frustrerad och får mig osökt att tänka på sånt som kallas "tjejsex" och som jag inte alls förstår mig på.

Sena tekoppar.

Nattliga samtal med Bästa vännen är ovärdeliga. De måste självklart inte vara just nattliga men de blir ofta det av någon anledning. Vi sitter där och bollar våra visioner och idéer om framtiden. Funderar över vad vi egentligen ska bli när vi blir stora. Konstaterar att vi sakteliga börjar bli ganska stora. Över att vissa utbildningar kan öppna världen åt oss i de riktningar vi önskar. Bygger luftslott om de där gemensamma projekten vi skulle vilja driva.
Vi finner att vi har stötts och blötts men att vi numera är ganska beständiga. Vi har våra egna jag som består. Rätt få saker når livet&döden-nivån i allvarlighetskalan och allt annat löser sig i allmänhet. Kanske inte så som man hade tänkt sig men det löser sig på något sätt.
Jag börjar ana vart jag kommer att hamna, omhuldar tanken på att binda upp mitt liv i ett antal år med någonting som känns som en biljett till den stora friheten. Nog för att jag har frihet nu också men den är klart begränsad av materiella skäl och känslomässiga band. Skräms en smula av att välja, skräms av att kanske ångra mig. Men det är väl bara att kasta sig rakt in i det hela.
Nu står tekopparna tomma och huvudkudden väntar. Lördag och ljuva sovmorgon.

Påskägg & väder

Äter godis och är nog en smula glad över att mina föräldrar inte någonsin verkar tycka att man (läs: jag) kan bli för stor för att få påskägg. Förundrades över snöflingorna som föll idag. De var försvinnande få men syntes klart mot vårsolen. Existensen var kort och de smälte bort så fort de nuddade marken.

Svåraste momentet idag var att undvika att tappa hela muskotnöten i spenatsoppan. Lagom nivå. På mitt köksbord finns en sjukt stor avokado och man kan bli lycklig för mindre.

Känna sig stor.

Idag har jag mest gått runt och känt mig vuxen. En sån där ganska harmonisk och kapabel vuxen människa. Alla potentiella orosmoln från de senaste veckorna har löst sig på trevliga sätt. Inser också att omvärlden nog oftast ser mig som vuxen numera. Typ en sån liten sak som att jag plötsligt kan såväl komma in på krogen som att väl där köpa alkohol utan att någon vill se leg. Hallå!? Bara för ett drygt år sedan förklarade en dörrvakt för mig att jag såg klart "18 år?" ut och att han absolut inte skulle släppa in mig utan att se mitt leg. Kan man verkligen växa till så såpass på ett år eller har de kanske bara blivit slappa i kontrollen ?

Nu borde jag egentligen fortsätta att uppföra mig vuxet men istället verkar jag bejaka möjligheten att utbyta några ord med Darling. Förresten verkar man för första gången börja kunna hitta hit via diverse sökmotorer. Otroligt crazy. Undra om människorna som sökte på "snygga brudar" respektive "skaka rumpa" fann vad de letade efter här?

Kolla in brudar.

Det kan man ju göra lite överallt. Ute på stan, på krogen, på Qruiser osv. Det är vår och jag går plötsligt och kollar in alla möjliga brudar. Plötsligt tittar jag på långa, smala brudar som ser rätt tjejiga ut. Det är helt klart Darlings fel. Går förbi min kollega i korridoren och det får mitt hjärta att slå ett extraslag. Löjligt, det är inte som att jag vill göra någonting med henne egentligen. Men jag känner mig som en pubertal barnunge när jag har svårt att se henne i ögonen när vi pratar med varandra bara för att min blick fastnar i hennes urringning varje gång. Fy mig.

Det är ganska trevligt att spana in helt främmande människor ibland. För då slipper man all information man inte vill ha och kan bara gå på ytligheter och spontana intryck som utseende och utstrålning. På Qruiser kan man självklart bli betagen av vackra bilder (Om det nu är bruden på bilden som har kontot...) och personliga texter (Om de nu inte är plagierade någonstans ifrån...). Man kan hinna tänka; Åh hon. Kanske. Men sen kan man råka se klubbmedlemskapen. Deprimerad, Dödslängtan, Panikångest, Vi som skär oss osv. Och då blir jag raskt osugen. Visserligen har inte mitt eget liv alltid varit som en dans på rosor och jag känner underbara människor som har diverse diagnoser. Men jag vill åtminstone inte medvetet involvera mig med någon som mår väldigt dåligt. Då är anonymiteten i verkligen trevligare, då hinner jag tänka; "Åh, hon" lite längre, helt ovetande. För jag vill drömma mig bort i ett par vackra ögon en stund.

Identifikation

Vad fyllde jag mitt liv med, då när jag precis började finna mig själv? Visst skvallrar min skivsamling fortfarande. Om än i form av spår i iTunes snarare än i antalet fysiska skivor. Man kan utan problem hitta Alanis Morissette, Ani DiFranco, Doria Roberts, Tracy Chapman, KD Lang, Tegan & Sara, Melissa Etheridge, Eva Dahlgren, PJ Harvey, soundtracket till "Better than chocolate" osv. En och annan lokal förmåga som Meanderstream kan hittas. Elton John, The Ark och Queen finns med på ett hörn. Jag raderar ytterst sällan musik från min dator så man kan göra en tidsresa och konstatera att vissa låtar har jag inte lyssnat på sedan 2002 men de var ack så viktiga då.
Jag läste oändliga mängder "lesbiska" böcker. De behövde inte vara bra ens en gång. Bara jag visste att författaren var homosexuell eller att det förekom någon flata i handling osv. Den allra första var Anne Holts "Mea Culpa". Jag höll på att dö av genans när jag köpte den, det var ju för guds skull en naken kvinna på omslaget!? Läste "Stjärnor utan svindel" med andan i halsen. Den innehöll ju sex. Läste Eva Lejonsommar, Lotta Lundberg, Jeanette Wintersson, Lauri R. King. Prenumerade på "Corky" när den fanns som papperstidning. Läste deras bokrecentioner vilket ledde till att jag en gång köpte brittisk lesbisk mjukporr i genren kiosklitteratur: "Sweet Violet" av Ruby Vise. Lite senare tillskott var "Machoslampor" och "Middlesex". Tove Jansson finns alltid i mitt hjärta.

Life is sweet.

Ibland i allafall. Log åt aprilskämtet i DN imorse. Deklarerade på nätet vilket tog typ 5 sekunder. Har en ny skönhet hemma, dock inte av den mänskliga sorten. Fick kläm på bagwastegen och åt en glass i solen på vägen hem. Hängt ett par timmar i tvättstugan vilket innebär rena kläder. Snart är det påsk vilket innebär lediga dagar och då kan man hänga med sina polare. Mat, bio, pyssel och kanske ut för att skaka rumpan igen.