Trevligt!

(Ja, fortfarande ett favoritord.) Intensivt umgänge med en trevlig människa. Hon med den vackra dialekten. Hon är verkligen ett fynd. Även om diskussionerna kan låta lite underligt när man lär känna en människa och vartefter inser att denne innehar så gott som samma världsuppfattning som man själv. Det blir som en liten ja-kör. Ja, precis så är det. Ja, det har jag också tänkt på. Det har du alldeles rätt i. Självklart så fyller man därimellan i med intressanta historier och iaktagelser. Men när man väl känner varandra bättre så kommer det nog dyka upp ämnen där man inte alls håller med om varandras åsikter.

Däremot blir jag alltid en smula förvirrad när jag träffar en ny människa som jag bestämmer mig för att jag vill ha i mitt liv på endera sättet. För jag blir så lyckofylld och till mig. Till den grad att jag inte alls vet exakt på vilket sätt jag vill ha människan i mitt liv. Känns det fantastiskt för att det är en ny god vän, en ny potentiell flickvän, potentiell älskarinna etc? Jag kan känna mig lika förälskad oavsett och det tar tid innan det klarnar. Ledordet bör vara att ta det hela långsamt så att det hinner klarna en smula. För det kan vara besvärligt att flytta om relationerna när de väl är etablerade och man kanske kommer på att det var en helt annan roll man ville att personen skulle spela i ens tillvaro. Sen ska man inte bara komma på vad man själv vill utan också veta vad den motsatta parten vill. Det finns så många signaler man kan läsa av och tolka på olika sätt. Vad säger kroppspråket? Var läggs ribban för kroppskontakt? En kort stund precis innan hon gick ställde hon sig hångel-nära. Eller nära nog för att vara hångel-nära för mig. Det kanske inte alls är det för henne. Nå, saker och ting löser sig.

Det är hur som helst spännande att den här människan visade sig ha fler kvalitéer än jag anade från första början.