Allt kan vara så otroligt fint

Sent blev det ikväll igen. Jag har traskat på tomma regnvåta gator och lyssnat på trevliga ord från Henne med Den Vackra Dialekten. Jag kände mig stor och stark när hon vågade gå igen en mörk park i mitt sällskap. Och jag trivs verkligen i hennes sällskap. Jag har inte hånglat upp henne mot något träd (än), men jag kysste henne när vi skildes åt. Jag log när hon överraskad slog armarna om mig och gav mig en hård kram innan hon skyndade iväg. När jag kom hem väntade ett rart meddelande. Det är fruktansvärt trevligt alltihopa. För närvarande verkar hjärnan, hjärtat och fittan säga ungefär samma saker och det är också trevligt.