Sommarförkylning

Att försöka hångla samtidigt som man är jävligt täppt i näsan blir någons slags bisarr form av breath play. Rekommenderas inte riktigt.

Vilken sommar

Hon den där jag redan vet att jag vill dela min vardag med. Hon den där andra där jag inte riktigt vet någonting alls om än. Går det att skapa glädje, lugn, trygghet, kärlek. För alla inblandade. Utan att såra, svika.
Samtidigt kämpa för en far som försvinner allt mer in i sin egen värld. Orka sommarjobba. Men jag gissar att det inte är så konstigt att jag känner mig som en urvriden disktrasa idag. Snälla någon, klona mig. Ett exemplar till hon den fina. Ett annat exemplar till hon den andra. Ett tredje att vaka vid min fars sida. Ett fjärde för att ringa alla samtal, sitta i alla telefonköer a la vårdadminstration, vårdplanering. Ett femte att skicka till sommarjobbet. Exemplar nummer sex kanske då kan få vara ledig. Utan att känna sig splittrad, otillräcklig. Ska jag vara ledsen eller glad? Resultat blir någon sorts kortslutning.
Måtte lugnare vindar blåsa i höst när jag dessutom ska prestera akademiskt igen. Men det är nog så, med sådana där stor omvälvande saker. Bra och dåliga. Kommer allt som oftast samtidigt.
Jag betraktar skeptiskt mitt ansikte i hiss-speglen och reflekterande skyltfönster. Är jag verkligen tillräckligt stor för allting? Tror de verkligen att jag är vuxen och kapabel?

Två terminer gick så fort

Sommarlov nu. Eller sommarjobb snarare. Mitt gamla där ingenting har hänt under tiden jag varit borta.
Alla tentor klarade. Jag har börjat jogga. Mest tack till min fina pluggkompis A för den bedriften. Tillbaka i gamla hemstaden igen över sommaren. Får sova i finas säng varje natt. Ibland är jag hemmafrun, ibland är hon. Det är så galet att jag fortfarande tycker så mycket om henne.
En nära förestående flytt stressar lite. En eventuell flytt betydligt senare stressar mer. Men saker och ting brukar bli bra när allt kommer omkring.

Någonstans där sen blir det sommarlov.

Eller snarare sommarjobb. Men jag längtar lite efter att vara upptagen dagtid men att kunna gå hem sen på kvällen och vara helt och fullt ledig. Nu är jag aldrig riktigt ledig. Knappa veckopauser mellan de intensiva tentaplugg-omgångarna. Sådär så att jag blir skittråkig att umgås med, kommer inte på något annat att prata om än skolan. Jag hör till den tramsiga gruppen som har lätt för mig - eller: jag pluggar och därför klarar jag mig. Men inför varje ny tenta är jag lika galet orolig. Trots att det hitintills alltid har gott bra.
Bloggen glöms bort. Mellan varven kommer jag på saker som skulle kunna bli läsvärda inlägg. Men den är inte tillräckligt hemlig för vissa saker och för hemlig för andra saker. Kärleken består i varje fall och dit tänker jag nog rymma ikväll för att slippa våndas ensam natten innan den läskiga tentan som kommer. SJ kommer få många av mina pengar under dessa år. En ettårs-dag närmar sig. Jag vill ha flera sådana där års-dagar med just henne.
En god vän behöver tröst. Jag har förbaskat svårt att hålla käft. Vissa saker och känslor bara bubblar ur mig. Än så länge utan alltför stora konsekvenser. Bara att hoppas på att jag endera lär mig att hålla käft. Eller blir allt bättre på att linda in saker på ett bra sätt.

Om tid som försvinner, tentor som närmar sig...

Och ljuvliga helger. Tentaplugg mest hela tiden nu. Dagar går och plötsligt är förläsningarna slut och det är dags för frågestunder, vet inte hur det gick till. Kommer inte på några frågor.
Man kan smita från allt när det är helg. Inse att man har lagt in en trevlighet väldigt lägligt. Den barnsliga lyckan över att få bo på finaste rummet. (Och jag tror nog att de var en smula nyfikna, de som jobbade - när vi; två tjejer, unga och i högst vardagliga kläder anländer tillsammans och ska husera i sviten. Haha.) Att badrummet är stort och varmt - ack ge mig alltid golvvärme. Att vattenrännan till det stora egna karet så ut precis som i badhuset i "Spirited away". Blommande magnoliakvistar på bordet. Få middag serverad och prata nu, då och framtid med hon, den finaste. Eget kvällsbad och stjärnor mot mörk himmel. Tidig morgon ute i het bassäng. Kyligt och vattenånga försvinner iväg med vinden. Tallar och vatten - farled. Frukostbuffé.
Men tiden gick lika fort som vanligt och plötsligt var det hemfärd, ny vecka. Och snart tenta.

Allt blir bra

Bästa människan kämpar och kommer nog bli relativt återställd. Jag är omgiven av bra människor. Skogspromenader i sol. Jag kanske får slippa korridorboendet och bli kombo istället! Snart helg. Hem till finaste flickan som snart har födelsedag. På en sån där vardag när jag inte kan vara där. Men jag har minsann preppat hennes skolväska med små inslagna trevligheter.

När man tvingas bli stor

Visserligen har jag varit stor ganska längre redan. Betydligt längre än jag borde. Men nu måste jag bli ännu lite större och modigare. När man på sätt och vis tappar en av de där viktiga personerna, en av de som alltid har inneburit trygghet och stöd. När behovet plötsligt svänger och den personen plötsligt blir liten. Och behöver alldeles förfärligt mycket. För några dagar sedan fick jag ett sånt ansvar. Stor blev liten. Och ptja... då får liten bli stor. Större. Även om det ligger rätt tungt på axlarna, även om det kanske egentligen inte alls finns ork. Så måste det gå ändå för den där personen är en av de där få viktiga, en av de som måste få det bra. Och där det inte finns särskilt många andra utöver mig själv som kan.
Då är det svårt när man är i annan stad, fel stad. När man måste plugga för det går inte att ta lite ledigt, det är ett års uppehåll eller inget som gäller. När det känns viktigare att leta efter bra rehabilitering. Eller fundera på hur man ska kommunicera med någon som verkligen vill som inte längre kan på de där vanliga sätten.

Mitt i natten...

Blev tryggt och varmt. Och sexuellt trots sömnigheten. Nog är det så att det är alldeles extra trevligt att göra saker ibland när man inte alls borde. Som att ha sex när man borde sova. Titta på film när man borde plugga. Osv. Trevligheter är bra.
Men nu har hon åkt hem igen och bara efter några få timmar blev det så där ensamt igen. Attans. Jag vet mycket väl att jag kan trivas bra i att vara alldeles själv, att jag behöver vara alldeles själv. Men när hon precis har åkt känns det inte alls så.

Jag blir visst av med en gammalgammal e-postadress snart och det känns lite som att en epok går i graven. Det var inte så lite identitet i den e-postadressen för länge sen. Att inte använda den längre är att linda in mig i lite anonymitet, den där nya jag tänker använda istället är mest bara seriös och framför allt väldigt neutral.

Kärlek

När det är söndag och morgondagen är måndag och att det innebär en lång vecka tills jag ser henne nästa gång. Så kan jag gå varv efter varv med henne och min matkorg på Matlivs och bakom de minst besökta hyllorna kan jag pussa lite på henne också. Jag kan bli insmugglad på lagret och dricka te i personalrummet när hon har rast. När hon är liten, trött och nästanförkyld. Så gör jag det enda jag kan göra. Sätter pendlingskortet i hennes hand och säger kom, ta sista tåget ikväll. Och det gör hon nog också. Kommer hit någon gång mitt i natten så att det blir en ensam natt mindre den här veckan.

Lång natt

Sömn var tydligen inte för mig i går kväll. Hjärnan var väldigt mycket på vad jag än gjorde och hur jag än vred mig. Uppe igen nu. Trötttrött. Men det är vitt ute! Dagen bör fyllas med idel tentapluggande med kortare paus för tvätt. Tentan är egentligen rätt liten. Om jag lyckas hålla ögonen öppna.

Okejra, de är kanske inte helt onda

Ty de svarar på mail man skickar! Och det mailet (skickat en dag efter standardmailet om att jag måste komplettera ansökan) säger att allt är som det ska och att jag blir med pengar igen den 21/1. Tjoho!

Fucking CSN, fucking Nordea, fucking e-legitimation

Jag borde inte alls behöva komplettera min ansökan. Men nu vill de det. Och för att kunna göra det så behöver jag logga in med såndära e-legitimation. Som bor på den älskades PC i den andra staden. Som jag försökte logga in med hjälp av igår. Men inte kom ihåg koden. Och vad säger Nordea? Jo, glömmer man bort sin kod måste man ladda ner en ny e-legitimation. Och för att kunna göra det behövde jag mina engångskoder. Och korten med dem ligger såklart i studie-staden. Där jag är nu. Och kan inte göra någonting alls förrän imorgon kväll då jag är tillbaka i den andra staden, förhoppningsvis med engångskoderna. Varför. Jo, för att en e-legitimation kan man absolut inte ladda ner på en Mac enligt Nordea. Nejnej. Och om man försöker kommunicera med CSN via den klassiska pappersvägen så tar ett par veckor att få ett beslut istället för ett par dagar. Fuck it.

Mitt i veckan

Jag har två kalla halvfulla tekoppar på olika håll i rummet. En vid böckerna i sängen där jag borde sitta. En vid sidan av datorn där jag rätt uppenbart sitter just nu. Tenta om en vecka. Det älskade pms-monstet är på jobbet med lämnade egentillverkat chokladgodis hemma. Tre timmar till ensam hemma och lite mer än ett kapitel kvar att läsa.
Äntligen börjar jag hitta en egen liten social sfär i skolan. Såna där trevliga bra människor som vill ha pluggsällskap och prata om allt och inget där i mellan. Som erbjuder lift och ringer upp för att diskutera knepigheter i boken. Brabra. Nu dags att överge den kalla koppen med grönt lime-te för att bege mig till den lika kalla koppen med grönt körsbärs-te.

Still happy

Men tänk om jag någon gång där i våras hade gått bara på det ytliga, alla första intrycket. Då hade det inte kommit långt. Hon som studerade mig långt innan jag fick syn på henne. Och tyckte att jag såg trist ut, så där alldeles skogsmulle-lesbisk. Men hade föraningar om att jag kanske kunde vara intressant på helt andra sätt.
Så hon skrev. Och jag studerade foton. Och tänkte, nja... en sådan där ytlig partybrud. Men vi sprang på varandra igen och igen. Nå, hon jobbade och jag handlade. En dag kändes det som en förträfflig idé att bjuda med henne på en kulturell historia. Där jag egentligen hade tänkt att kolla in en helt annan brud. Men vissa blickar talade till mitt inre och plötsligt såg jag mest bara henne. Följdes av en smula tvekan som följdes av sena promenader. Som blev glädje, körsbärsblom, tekoppar med gröna skott av pepparmynta. Sena kvällar. Och hud. Tiden bara gick utan att jag noterade det. Det blev höst och flytt och förändring. Hud mest på helgerna. Vinter. Jullov. Choklad. Allra första avsnitten av Arkiv X. Kreativa leksaker ( Inte sexrelaterade. Den här gången ;-P) Nytt år. Fortfarande tillfreds.

Första dagen på skolan

Igår morse satt jag och sörplade på en kopp te och ville för allt i världen inte gå utomhus. Regn och vind mot fönstret.
Tillbaka till alla människorna. Som tur är en del av dem trevligt! Och det finns hur mycket nya saker som helst att lära sig. Och jag har inga CSN-problem. Livet är rätt bra. Om det inte vore för att det hela är i fel stad! Efter två veckors nattligt (och oftast dagligt) sällskap så var det svårtsvårt att somna själv igår.