Bara vänner?

Flator kan alltså inte lära känna varandra och vara bara vänner så där helt fint och neutralt. Det ante mig. Vi är sexuella (nu generaliserar jag utifrån min egna upplevelser, självklart finns det asexuella flator också) och kan inte låta bli att tänka tanken på att hamna innanför trosorna på varandra. Detta är uppföljningen på det jag skrev i förrgår. IRL-uppdatering av läget. När den trevliga människan försiktigt och förstrött petar på mitt lår och pratar om att gå hem men drar ut på det så undrar jag inte längre. När det följs upp av att stå så där nära med intensiv ögonkontakt. Hon försöker få mig i säng. Hon erkände inte helt motvilligt. Jag tackade lite halvtomhalvt nej, i varje fall för stunden. Jag har ju hela tiden tänkt att hon kan bli en bra kompis. En sån som det vore skoj att prata sex med. Å andra sidan, utifrån det vi har pratat om så vore det förmodligen vara rätt skoj att faktiskt ha sex med henne också. Attans att jag verkar vara så lätt att leda in i frestelsen. Känns som att jag borde ta en prästkrage och rycka blombladen ett och ett: Borde jag? Borde jag inte? Vill jag? Vill jag inte? Att jag tvekar skulle kunna vara skäl nog att låta bli. Min fittas glada tjoanden skulle vara argumentet för att inte låta bli. Det skulle kunna vara trevligt trots att det inte var vad jag hade tänkt mig från början. Fysiska behov kan vara så dominanta och påträngande. Får jag skylla på vårkänslor och hormoner?