Den där glada bruden. Hon som är polare till mitt ex. Vi har setts, mest av en tillfällighet. Umgåtts i grupp och faktiskt hälsat på varandra. Hon upprepade mitt namn och riktade en nyfiken och intensiv blick mot mina ögon. Som i, "Jasså, det är du".
Linnet har lite halvtaskigt döpt henne till Lilltjejen men samtidigt sagt: go for it (medan du fortfarande kan)! Nämnas bör kanske att Linnet är en liten smula äldre än jag och att jag i min tur är några år äldre än. eh. Lilltjejen. Vilket gör att Linnet är en stor smula äldre än Lilltjejen. Varpå vi utbytte skämt om barnarov. Barnarov brukar nämligen inte alls vara min tekopp.
Och jag kan ju inte kalla henne för Lilltjejen. Den glada får det bli.
När kvällen var så gott som slut och vi alla skiljdes åt så fick jag en förvånansvärt nära hejdå-kram från henne och ett "Vi ses". Uttalat på ett bestämt sätt som fick det att låta som ett löfte mer än en slentrianmässig fras. Uppföljt av ett omdöme online om att jag var jättetrevlig. Hm.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar