Public transport

Mitt i natta. Jag har åkt från ändhållplats och långt därifrån. Det är en så blandad skara som reser så dags. Unga gossar fulla av självförtroende (och ofta rätt fulla i största allmänhet). Tjejer uppklädda till tänderna. En potentiell lesbian i pösiga byxor. Par som porrar sig offentligt alternativt gullar sönder varandra. Äldre par som inte är vana att åka sådana dära kommunala transportmedel. Endera är de på semester i stan eller så åker de alltid bil annars. Drömmar, även de trasiga drömmarna är ute och åker. De trasiga människorna kommer fram och blandar sig med de ibland lika trasiga ungdomarna. Jag blir trygg när jag kommer hem till de breda gatorna som som är hemma. Om natten vill jag helst inte vandra ensam i förorter jag inte känner till. Den nattliga resan hem blir kort så länge min älskade iPod är med mig.
Jag har odlat känslan av att världen är liten genom att vara på festligheter hemma hos föredetta flickvännens nya flickvän. Turligt nog är den nya en trevlig tös och komiskt nog har vi ett distinkt gemensamt intresse. Möjligen är det fortfarande en smula underligt att se dem i famnen på varandra. För jag känner ju den ena människan så väl. Men jag har glömt bort det en smula tror jag. Men jag vet ju faktiskt precis hur det kännas att ta i henne och vara nära. De där som har fått komma riktigt nära får för lång lång tid framöver ett eget litet fack i mig där minnena och känslorna samlas ihop.
Det slår mig att det nog vore trevligt att släppa Den Vackra Dialekten en smula närmare. Jag betedde mig fullkomligt löjligt med komplett hjärtklappning när jag traskade förbi mitt matlivs nästan enbart för att hon kanske skulle jobba just då.