Åh. Just precis nu har jag hennes hud och läppar väldigt nära i minnet. Jag har ägnat en lång stund åt att sakta prova mig fram efter vad som får henne att dra efter andan. Samtidigt har vi hållit en lagom kysk nivå. Alla kläder fortfarande på. Hon har åkt hem. Motvilligt men plikttroget. Hur blev det? Nej, jag hånglade inte upp henne mot något träd. Jag hånglade upp henne mot väggen i hissen.
Ja, jag tänker nog göra om det. Hångla upp henne alltså, men utan några specifika preferenser om var detta ska ske. Nu ska jag före sovdags försöka stilla min hud som undrar vad hennes beröring blev av. Att duscha kallt är det någon som har tipsat om förrut...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar