Det kan man ju göra lite överallt. Ute på stan, på krogen, på Qruiser osv. Det är vår och jag går plötsligt och kollar in alla möjliga brudar. Plötsligt tittar jag på långa, smala brudar som ser rätt tjejiga ut. Det är helt klart Darlings fel. Går förbi min kollega i korridoren och det får mitt hjärta att slå ett extraslag. Löjligt, det är inte som att jag vill göra någonting med henne egentligen. Men jag känner mig som en pubertal barnunge när jag har svårt att se henne i ögonen när vi pratar med varandra bara för att min blick fastnar i hennes urringning varje gång. Fy mig.
Det är ganska trevligt att spana in helt främmande människor ibland. För då slipper man all information man inte vill ha och kan bara gå på ytligheter och spontana intryck som utseende och utstrålning. På Qruiser kan man självklart bli betagen av vackra bilder (Om det nu är bruden på bilden som har kontot...) och personliga texter (Om de nu inte är plagierade någonstans ifrån...). Man kan hinna tänka; Åh hon. Kanske. Men sen kan man råka se klubbmedlemskapen. Deprimerad, Dödslängtan, Panikångest, Vi som skär oss osv. Och då blir jag raskt osugen. Visserligen har inte mitt eget liv alltid varit som en dans på rosor och jag känner underbara människor som har diverse diagnoser. Men jag vill åtminstone inte medvetet involvera mig med någon som mår väldigt dåligt. Då är anonymiteten i verkligen trevligare, då hinner jag tänka; "Åh, hon" lite längre, helt ovetande. För jag vill drömma mig bort i ett par vackra ögon en stund.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Ibland hänger det dessvärre samman, hur mycket folks skapande berör och hur berörda de varit av något när de var kreativa... (Och jag hade massa fler tankar om inlägget men skriver ett eget istället för att spamma dina kommentarer...)
Spana väl! :)
Dendär risken för att den som såg så snygg ut bara är bra i teorin och inte i praktiken är skrämmande nog alltid överhängande. Ibland är det bättre att bara beundra på avstånd, i alla fall om man vill kunna fortsätta det totalt objektifierande spanandet.
Jag spanade till och från på en bjud i flera år och vi brukade kasta lystna blickar åt varandras håll när vi sågs i vimlet. Tills hon en dag tilltalade mig och det visade sig att hon pratade grov skånska. Det ingick verkligen inte i min skimrande inre bild av henne och gjorde att hon helt plötsligt inte alls var lika spännande att spana på och än mindre lockande att försöka få till någon slags köttsligt umgänge med... Inte helt uteslutet, men inte heller längre ett erövrande att sukta efter.
Nu senast har jag spanat på en tjej på mitt gym. Hon är jättemusklig och butchig och jag är helt fascinerad och kan inte sluta stirra. Och gjorde mig raskt en inre bild av att hon måste jobba som dörrvakt eller något annat som innebar bärande av stilig uniform. Tills jag hörde henne prata med någon om att de skulle tentaplugga tillsammans. Inte bra, nu måste jag snabbt förtränga det för att hon ska kunna behålla sin spanstatus. Men det ska nog gå bra, hon ser ju sååå snygg och cool ut att man smälter...
Hahahaha. Klart du ska anstränga dig för att bevara charmen hos gym-spanet! Snygga span gör ju livet en smula roligare. ;-P
Jo, jag fattade att du pratar om något annat. Spana lite avslappnat sådär. :) Men ville ge lite cred och inte bara sno idéen...
Frågan är om någon är "normal" egentligen. Det är ungefär ingen eller alla som är... Misstänker jag då. Som inte riktigt vet hur jag ska förstå mig på "normala" folk, eller dem mig. Fast det brukar inte vara så problematiskt. Bara lite hälsosam skeptism mot att det man ser verkligen är så som det ser ut.
Jag vill inte förstöra det roliga dock :P Det är trevligt att sitta på uteservering och spana.
Cred är trevligt! Jag är klart för att man ska ge cred och komplimanger så ofta man kan. Folk är så jäkla dåliga på det.
Skicka en kommentar