Hur allting började...

Den här gången alltså. I höstas tog jag ett djupt andetag och avslutade ett förhållande som inte längre var vad det hade varit.
Fri som en fågel spanade jag in en sjukt snygg brud, Darling. Hon visade sig vara inte bara gorgeous utan även någon som delade väldigt många av mina intressen. Ja, jag föll handlöst för henne. Det hela började trevligt och enkelt. Jag var glad, hon var glad. Vi betedde oss löjligt och mörka regniga februari kändes plötsligt som en vårmånad.
Sen dök det upp Issues. Saker och ting blev tydligen läskiga. Tyckte hon alltså. Den stora distansen infann sig.

Jag skrev mail som inte alltid besvarades. Jag bevakade vilka som var inloggade på MSN med en sällan skådad frenesi. Jag betedde mig precis så patetiskt som man kan göra när ens kropp är fylld av hormoner som man inte vet vad man ska göra med. Varje gång jag var beredd att ge upp helt så dök det upp något litet hoppfyllt sms med innehåll såsom "jag saknar dig" och annat trams. Jag fick förklaringar och ursäkter till obesvarade mail. Darling håller mig alltså stenhårt på kroken. Fan vet vad hon vill. Hon hävdar att hon inte vet själv. Att hon kanske vill men att det är alldeles för läskigt. Men någon gång kanske.
Bästa vännen konstaterar kraftfullt att Darling kan dra åt helvete. Jo... kanske det.