Det är tur att internet finns både här och där. Och vi sitter här på varsitt håll och skickar meddelanden med nästan identiskt innehåll till varandra samtidigt. Jo, vi förtjänar sannerligen varandra men det har jag tänkt redan tidigare. Livet är rätt bra ändå.
Det är farligt när man börjar titta på flygbiljetter och inser att egentligen... ja, egentligen så skulle jag kunna åka över helgen. Men det är ju så få dagar kvar nu. De går fort. Men om hon sa: Kom! Så skulle jag nog åka. Det är inte många människor jag är beredd att släppa det mesta av vad jag har i mina händer för stunden. Men hon finns. Och några innerligt älskade vänner.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar