Så jag kanske borde lära mig att tänka på vart jag riktar dem... Det finns människor som är jobbiga. Sen finns det packade människor som är jobbiga. Det finns unga überhetero grabbar som just i gäng är skitjobbiga. I synnerhet om de är packade...
Trånga utrymmen som bussar och tåg. Många människor. Lilla jag. Och ett gäng packade kaxiga grabbar. En utmärker sig som en liten smula mer kaxig än de andra. En sån som ställer sig för nära. Det fanns inget utrymme att backa undan på. Så ja. Jag spände blicken i honom. Med tanke på att jag inte alls var upplagd för debatt den dagen så var det korkat. För då skulle jag givetvis involveras i diskussionen... Han frågade om min åsikt i en fråga med hänvisning till att jag "såg ut som en demokrat". Haha. Klämde ur mig någon lagom defensivt om att jag inte kände hans polare så att jag inte hade någon aning om just grabben som diskuterades förtjänade "att krypa" eller inte.
Sen vandrade grabbens tankar vidare varpå frågan "Äru homosexuell eller?" kom... Till grabbens stor chock svarade jag ja. Så han var tvungen att fråga en gång till för att se om han verkligen hörde rätt. Sen såg han nöjd ut, sträckte på sig som en tupp och skanderade leende för mig och alla andra passagerare: "Asså, du är nog bra på vad du gör men jag är europamästare i att slicka fitta!" Hahaha. Jag visste inte att det anordnades EM i sådana färdigheter. Men jag var trött, inte alls på bra humör och därför infann sig en viss ilsken ton i diskussionen efter det. Så jag tror nog att de blev roade, grabbarna. Äsch, hade jag varit mer pepp hade jag kunnat ge något käckt svar som ptja... Att han kanske borde lära sig suga kuk också om han nu var fulllärd när det kom till fittslickande. Eller att jag misstänker att jag skulle ha färdigheter när det kommer till CBT. För jag tror nog att han hade varit tvungen att gå hem och googla den förkortningen. (Jag tänkte alltså inte på Cognitive Behavioural Therapy utan på någonting helt annat som förkortas på samma sätt.)
Eller så kanske jag borde lära mig att inte glo på folk om jag inte vill prata med dem. Men samtidigt har jag ett litet men växande behov att slänga käft. Kanske för att jag aldrig vågade göra det när jag var liten. Men jag ska nog välja mina strider lite mer kräset. Heh.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Åh, pojkslynglarna vet inte sitt eget bästa. Du är farligare än vad du ser ut att vara. Och är det inte alltid så att man kommer på nåt intelligent efteråt? Det har ju dock en tendens att vara när man har kommit på det i rätt ögonblick som man blir nedslagen, så det kanske är bättre att låta bli och sen blogga om det istället. För jag tror inte att Dialekten vill ha dig på sjukhus. Även om hjälplöshet säkert på en del sätt kan vara underhållande. :P
Nå, jag var redan ganska otrevlig så nog hade jag riskerat att åka på stryk. Klart onödigt. Å andra sidan - mitt på dagen, massor med folk. Jag tror inte hade hade vågat ge en liten tjej stryk inför sina polare.
Skicka en kommentar