Efter en tolvtimmars arbetsdag, när man kommer hem halv tio på kvällen och gick hemifrån kvart i sju på morgonen. Då infinner sig lugnet när man sitter nyduschad men blött hår, när arbetskläderna är avtagna och ersatta med morgonrock. När man kan göra någonting varmt att dricka och lukterna från jobbet inte längre sitter i näsan.
Då kan man begrunda hur jag ska stå ut nu i två veckor. Nu när Hon har åkt hem för att hälsa på. Två veckor känns löjligt långt, det är ju bara två veckor. Tiden kommer gå fort, eller hur? Jag lär väl inte alls hinna sakna henne förfärligt? Hon åkte idag, jag pussade på henne tidigt tidigt imorse innan jag åkte till jobbet. Hon var varm, sömnigt halvvaken och mjuk. Så där så att jag skickade stora ord till henne i ett sms, på väg till morgonbussen. Nå, de där orden har redan varit på väg ett tag och det är nog en sådan sak jag vill ha sagt innan någon betydelsefull ger sig iväg bort en tid, på resa.
Gårdagen innehöll även otrevliga nyheter, sådana som gör mig trött och ledsen. Känslor som omformades till beslutsamhet, en viss sak måste jag göra för att bli fri. Så jag roddade i det, trots att jag egentligen enbart hade velat svepa in mig i hennes famn och så där bara råka glömma bort omvärlden. Ibland suger det att vara vuxen och ansvarstagande. Och det stjäl förbaskat mycket energi.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar