I know goes really poly och annat

Jag har fått träffa henne nu. Dialektens flickvän. Flickvännen har i sin tur bl.a. en relation med grabben som Dialekten delar lägenhet med. Jag visste att alla tre skulle vara där och det skapade en liten men orolig känsla i magen.
Men sen så tänkte jag: Äsch, jag vill ju faktiskt veta om det här kan funka. Så jag åkte dit. Kombon har jag redan träffat. Flickvännen visade sig vara en försiktig och blyg tös. Och det hela kändes en smula konstigt men helt hanterbart. Kanske ytligt men om flickvännen hade gett ett mer kaxigt och självsäkert intryck så hade min osäkerhet blommat ut. Men nu lyckades jag inte läsa in något hot eller någon konkurrens i henne, hon var bara helt oförargligt närvarande. För att en stund senare ge sig iväg tillsammans med grabben.

Lugn och trevlig förmiddag med Dialekten. Hon har förresten köpt en bredare säng nu så att man kan sova utan att behöva trängas. En 90-centimeters säng är ju i det minsta laget, i varje fall om man även vill kunna sova båda två.

Promenera med henne till jobbet. På vägen där fick vi sällskap. En slajmig och ev. homofob variant: Snuskgubben som gärna fluktar lite. Eller mycket. Han dök upp bakom oss i rulltrappan och ställde sig nära, sådär så att man tror att han kanske vill gå förbi. Så vi makar på oss men han står kvar och tittar med stora ögon. Trappan tar slut och vi vandrar sakta mot Matlivs. Men nu med denna nya svans ett par meter efter oss. Vi närmar oss Matlivs och saktar in, medvetet långsamt. Fluktarn passerar men stannar ett par meter bort och fortsätter att stirra. Vi glor tillbaka vilket får honom att osäkert trampa fram och tillbaka. Jag kysser henne och vänder mig om för att gå tillbaka och hemåt. Tror ni inte att Fluktarn hänger på! Jag hade ett ärende på Apoteket en bit bort och dröjde mig medvetet kvar där inne en stund. När jag kom ut igen syntes han inte till.