tisdag 14 augusti 2007

Plågsamt men snart slut för den här gången

Att jobba alltså. Tidig morgon, andra dagen på jobbet efter semester. Nästan ont i halsen och distinkt täppt i ena näsborren. Men jag har inte så många arbetsdagar kvar längre och löneansvarig stoppar in huvudet och undrar hur många semesterdagar jag har innestående. Diademet är förövrigt den i särklass bästa blomvattnaren och husdjurspassaren ever. Inte bara att djuren ser icketraumatiserade ut och blommorna lever. Utan darlingen har dessutom städat. Inte för att jag lämnade lägenheten i totalt kaos men det var klart mer städat när jag kom hem än när jag åkte. Middag som tack kanske... Diademet kommer snart strimla mig levande om hon inte får träffa min flickvän snart. Och jag vill ju att de ska träffas, båda viktiga och bra i mitt liv. Men det är som att månaderna har försvunnit i en blinkning.
Bästa vännen som bor några kvarter bort springer då och då på min flickvän på matlivs. Vilket gör att söta en gång kommit hem med något ätbart och sagt att Bästa vännen har nämnt att jag tycker om det. Och Bästa vännen har ju indeed koll.

Koll börjar jag även få på bilen efter förra veckans långresa tur och retur. Drivknutarna smattrar hemtrevligt när man svänger som en liten påminnelse om att de någon gång tänker bli helt kaputt. Någonstans mitt i veckan började bilen låta alldeles fördjävligt. Och oljudet tilltog. Vi slog våra kloka huvuden ihop och funderade. Undra om det är så här det låter när drivknutarna ger upp? Eh. Men bilen rullade rätt snällt fortfarande om än med mycket oljud. Räddningen kan vara släktingarna i norr. Som när vi rullade in på deras uppfart inte sa "Hej!" utan "Ni har en trasig ljuddämpare!" Jag bad dem visa och visst. Under bilen satt ett rör som hade rostat sönder alldeles bedrövligt mycket, så där så att det hade lossnat från lådan (läs: bakre ljuddämparen) där det ska sitta fast. På sätt och vis var det humor att åka i en liten röd bil som lät som en mycket stor bil men väldigt mycket motor. Folk vänder på huvudet och får det inte att gå ihop. Nå, de som inte förstår att ljuddämparen är trasig alltså. Jag tänker nog bli bra på motorer, det är sjukt irriterande att inte veta hur allting ska fungera...

2 kommentarer:

Dummie sa...

I hate it also! Man tycker att man är så indipendent och häftig och fattar allt, så står man där helt hjälplös med svansen mellan benen när något händer.
Men bra att du har intentionen att lära dig iaf! Ett bra steg på vägen!

I know sa...

Jupps! Jag vill kunna stampa i backen och säga: Kan själv! (och faktiskt kunna själv också...)