Saknad som tack och lov följs av hångel

När man inte har setts på en vecka. Nåja, på tre dagar. Men det känns som en vecka. Hon jobbar och jag måste gå förbi på Matlivs för att få nycklar när jag kommer från tåget. Med hud som saknar hennes beröring. Att smita in på lagret och bli upphånglad mot ett hörn. Svårt att dra sig därifrån, hon ska jobba i några timmar till. Bli utsläppt bakvägen, men liksom fastna lite på vägen. Retas och få välbekanta gensvar. Blickar, små halvkvävda ljud. Grepp som ändras och blir hårdare. Några meter ut är gatan och främmande människor. Det står lagervaror delvis mellan oss och dem. Att slutligen släppa och gå mot hennes tomma lägenhet. Alldeles snart nu borde hon vara hemma igen.