Prinsessan på ärten

Jul, tur och retur. Tack och lov för returen. Till känslan av att vara ganska vuxen och leva sitt eget liv. Det var det där med att husera en knapp vecka i någon annans rum från barndomen. Hemma hos sådana där föräldrar. Väldigt rara föräldrar. Men en bunt år kapas tillfälligt av när man helt plötsligt ska respektera regler och vanor hos föräldrar. Diska, städa osv är rätt självklart. Men när det plötsligt görs även delvis för att hålla en mamma eller pappa nöjd så... ptja... Inte kände jag mig som en 14-åring. Men kanske lite som en 18-åring. Sådär snart vuxen och nog ganska väluppfostrad. Men likväl som ett hemma-boende barn.
Lövtunna väggar. Det ligger viss charm i att försöka vara tyst. Men det underlättar om temperaturen tillåter att man inte konstant måste hålla sig under täcket. Jag är nog ett klent barn, uppvuxen med centralvärme och duntäcken. Mjuka sängar och fluffiga kuddar. Inte härdad alls. Lättfrusen. Alla två gånger i mitt liv jag har åkt och bott hemma hos flickvänners familjer så har det varit uppenbart. Hårda madrasser, tunna kuddar och täcken. En inomhustemperatur ett par grader lägre än jag är van vid. Det där med temperaturen kan jag förstå, om man ska värma upp ett hus på egen bekostnad - det är dyrt. Avsaknaden av det mjuka och fluffiga då... Nå, det kanske bara är jag som har brist på egen kroppslig isolering och stötdämpning. Eller så är jag uppvuxen i en synnerligen dekadent familj som har satt bekvämlighet högt. (För bekvämt kan vara syndigt har jag hört. ;-P Och se bara vad det blev av mig...)

Jullov!

Snart bär det av mot sådana där... eh... potentiella svärföräldrar? Ganska läskigt. Trots att sådana där föräldrar till tidigare flickvänner har varit rätt förtjusta i mig. Jag är rätt vuxenvänlig tror jag. Ordentlig flicka. På många plan. De man kan tänkas visa upp för sådana där föräldrar i varje fall.
Men det är en rätt underlig känsla att jag kommer att sova i finas flickrum med henne om en bunt timmar. Samma rum som hon har bott i så gott som hela livet. Med väggar tunna. Nå, kysk kan man väl kanske vara. Eller kanske snarare tyst.

Små räddningar

Man kan bli nedslagen efter en frågestund inför en tenta. Man fryser i väntan på bussen. Man irrar runt i stan och letar semesterblombevattningsprylar men hittar inga. (Nä, jag hittar inte i den här staden än.)
Pizza är bra. Det funkar som matsäck på tentan också. På hemväg med matkasse. Bussen kom i tid! Nästannästan hemma. Självklart hade jag glömt köpa jäst. Fuck it.
Ett litet hopp. Leta i skafferi. Välta saker. Men vad gör lite socker på golvet. När man hittar två paket torrjäst! Torrjästen är helt och hållet min mammas fel, jag skulle aldrig komma på tanke att ha det hemma. Men hon tänkte tydligen på det när jag flyttade hit och pulade ner det i någon kasse.

Syns på Arlanda då...

Det är förbaskat ensamt varje gång hon åker. Att jag sen måste tentaplugga och att det bara rör sig om 3 nätter påverkar inte magkänslan alls. Men snart är den vidriga tentadagen över och oavsett dess utgång så får jag jullov sen. Delvis i ett sånt där annat nordiskt land. Tillsammans med hennes familj. Som jag aldrig har träffat förrut. Heh. Men det blir nog bra. Så, Arlanda here I come. Jag ska bara plugga mer och skriva tenta först. Sen får jag pussa på henne igen.
Får inte glömma rensa kylskåpet innan dess. På två veckor hinner allt möjligt få päls och ben och bestämda åsikter.
Jag må frysa ihjäl halvt varje morgon jag väntar på bussen men det är jättefint. Minsta grässtrå är täckt av iskristaller. Fältet är gulvitt. Avlövade träd är vitvita, barrträden mer som mörka skuggor.

Vi var visst flera

Och visst svider det lite, att få höra att nästan hälften i den och den gruppen hade kommit in. Å andra sidan på andra orter än jag sökt. Jag är kräsen numera. För fyra, fem år sedan hade jag inte tvekat inför att flytta t.ex. 60 mil norrut för en utbildning, ingenting höll mig egentligen kvar. Nu finns trådar som jag vill ha kvar, som längst bort på veckopendlingsavstånd. Jag får stå mitt kast när jag bara sökte de alternativ som är sympatiskt ur ett geografiskt perspektiv.
Alla kom inte in heller, alla var inte ens så nära som jag. Och det finns de som kramar på mig och är glada. För att de vill ha mig kvar. Det är fint.

Nähepp

Det går nog inte vägen den här gången. Men det går alltid att försöka igen, det finns fler vägar. Frågan är bara hur gärna jag vill, hur mycket orkar jag försöka.

Jag har förresten köpt den mest smaklösa bh:n! Jag behöver inte ens använda bh men nu är detta till en maskerad och slutresultatet blir nog lite lagom dekadent från svunna tider. Jag har alltid haft små bröst och trivs bra med det. Men hade jag velat smälta in ett uns mer gällande kvinnliga attribut hade jag nog varit kinkig. De flesta kläder från dam-avdelningen är sydda för någon med mer byst. Ska jag t.ex. ha en bikini är barnavdelningen ett bättre ställe att leta på. Tänk om kläder mer generellt var sydda utifrån hur folk ser ut. Dvs. är man jättesmal så har man förmodligen inte särskilt stora bröst. Och har man stora bröst så är man oftast inte
pinnigt byggd i övrigt. Men den här bh:n den är så vadderad att man knappt behöver ha några bröst alls för att den ska sitta. Tramsigt. Bara fasad. Men rätt skoj för just mitt syfte.

Mycket på en gång...

Alldeles svanslös är jag nu, odjuren är storstadsplacerade för kommande vinterlov. Jag väntar på ett besked, nå - det gör nog många andra också. Jag har gått igenom gamla tentor och inte hittat den röda tråd jag sökte efter. Så tentapluggandet känns plötsligt väl mastigt.
Glömmer saker göra jag. Först nycklar men i rätt stad. Nu mobilladdare, men i fel stad. Men man kanske kan överleva utan fungerande mobiltelefon i någon vecka? Eller så kanske den materialiserar sig här igen mot kvällen tillsammans med kärlek.

Vill inte, vill

Sitta ensam igen i korridorrum. Någon idiot har borrat i väggar av och an sedan i morse. Tentaplugga.
Jag vill slå in julklappar fint. Pussa på älsk. Hyra film. Ge mig Familjen Addams, eller Min granne Totoro. Varm säng. Och ledighet.

Förtroenden

Jag tänker rätt sällan på hur öppet jag lever nu mera. Ett fast förhållande hjälper till på traven, att komma ut utan att anstränga sig. Men man blir också klassens flata/bi/bög/queer/whatever. Och det peppar andra, kan inge mod! Jag fick resesällskap en helg. Skärpt och tuff brud i min klass. Som ställer de smartaste frågorna varje föreläsning. Som fixade både te och kaka till oss båda när hon kom först till tågstationen och väntande på mig.
Hon berättade där på tåget att jo, egentligen är hon bisexuell. Men hon hade pojkvän nu och ville inte berätta i skolan. Eller, hon hade aldrig haft någon flickvän men däremot varit kär i tjejer. Heterotjejer. Men hon ville att jag skulle veta. Att hon hade blivit glad när hon hörde att jag hade flickvän, som en sista utpost mitt i den heteronormativa massan. =) Naaw. Jag svarar gladeligen på newbie-frågor. Och tänker att om hon vill någon gång, så följer jag gärna med henne ut någonstans där alla flickor inte alls är hetero.
Jag vet nog att egentligen är vi fler, även om det nästan bara är jag som är öppen just nu. Och hoppas att det kanske gör det mindre läskigt för de som ännu hänger i sina garderober.