Jul, tur och retur. Tack och lov för returen. Till känslan av att vara ganska vuxen och leva sitt eget liv. Det var det där med att husera en knapp vecka i någon annans rum från barndomen. Hemma hos sådana där föräldrar. Väldigt rara föräldrar. Men en bunt år kapas tillfälligt av när man helt plötsligt ska respektera regler och vanor hos föräldrar. Diska, städa osv är rätt självklart. Men när det plötsligt görs även delvis för att hålla en mamma eller pappa nöjd så... ptja... Inte kände jag mig som en 14-åring. Men kanske lite som en 18-åring. Sådär snart vuxen och nog ganska väluppfostrad. Men likväl som ett hemma-boende barn.
Lövtunna väggar. Det ligger viss charm i att försöka vara tyst. Men det underlättar om temperaturen tillåter att man inte konstant måste hålla sig under täcket. Jag är nog ett klent barn, uppvuxen med centralvärme och duntäcken. Mjuka sängar och fluffiga kuddar. Inte härdad alls. Lättfrusen. Alla två gånger i mitt liv jag har åkt och bott hemma hos flickvänners familjer så har det varit uppenbart. Hårda madrasser, tunna kuddar och täcken. En inomhustemperatur ett par grader lägre än jag är van vid. Det där med temperaturen kan jag förstå, om man ska värma upp ett hus på egen bekostnad - det är dyrt. Avsaknaden av det mjuka och fluffiga då... Nå, det kanske bara är jag som har brist på egen kroppslig isolering och stötdämpning. Eller så är jag uppvuxen i en synnerligen dekadent familj som har satt bekvämlighet högt. (För bekvämt kan vara syndigt har jag hört. ;-P Och se bara vad det blev av mig...)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar