Vi var visst flera

Och visst svider det lite, att få höra att nästan hälften i den och den gruppen hade kommit in. Å andra sidan på andra orter än jag sökt. Jag är kräsen numera. För fyra, fem år sedan hade jag inte tvekat inför att flytta t.ex. 60 mil norrut för en utbildning, ingenting höll mig egentligen kvar. Nu finns trådar som jag vill ha kvar, som längst bort på veckopendlingsavstånd. Jag får stå mitt kast när jag bara sökte de alternativ som är sympatiskt ur ett geografiskt perspektiv.
Alla kom inte in heller, alla var inte ens så nära som jag. Och det finns de som kramar på mig och är glada. För att de vill ha mig kvar. Det är fint.