Tiden är alldeles relativ. Jag träffade henne senast igår men min kropp säger att det var många dagar sedan. På vissa föreläsningar står tiden alldeles stilla och mina ögonlock blir tungatunga. (Jag har en gammal ovana att somna på föreläsningar men än har jag inte somnat på dem här. Pepparpeppar.)
Rummet börjar bli tryggare. Även om jag kände mig väldigt borttappad på väg hem i mörkret igår. Vägen från busshållplatsen var alldeles främmande och oupplyst.
Människorna i klassen börjar framstå som allt mer sympatiska. Inte alla, men några. =)
Min hud har tyvärr bestämt att den egentligen ska beröras varjevarje dag. Så den glömmer raskt bort beröringen från igår och iförrgår och dagen före det. Bara för att konstatera att idag blir det ingen. Och nog inte imorgon heller. Men kanske på onsdag. Och då dippar mina må-bra-hormoner. Tramsigt. Men den kanske vänjer sig, man kanske kan börja lagra beröring istället för att bara vilja ha mer? Just ja. Och kompensera med träning. Köpa träningskort var det. Och sova ordentligt. Borde plugga lite till. Och sova.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar