Världen utanför är inte vän med mig. Hur ska jag kunna bo i samma korridor med en grabb som högt och ljudligt sitter och vädrar sina homofoba åsikter på sin efterfest nedanför mitt fönster? Eller med utbytesstudenten som hejdlöst flörtar med min flickvän som hälsar på och gärna "råkar" ta i henne?
Med att inte få sova alla nätter för att ljudvolymen är vidrigt hög. Och få förklaringen att det är okej, han spelar bara så hög musik precis innan han ska gå ut. Och han ska gå alldeles strax så han stänger av om en kvart. Som bara råkar dra på lika hög volym igen när han kommer hem efter utgången?
Jag blir bara trött, liten och ledsen. Och saknar det som var hemma i många år. Där jag möjligen behövda deala med packade heterosexuella män på nattbussen. Inte i mitt kök. Där jag fick sova på nätterna även på helgerna om jag ville.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Snacka om prövning, men hang in there! Effektivast brukar vara att ta flickvännen om midjan och hångla upp henne mot ett skåp framför honom. Det om något borde få honom att fatta att hålla sin glappande käft stängd och lovarna borta från dina kvinna.
Mjo, jag har tänkt tanken. Eller så resulterar det i att det hela blir väldans extra intressant för honom. Eh.Jag har i varje fall läst lusen av grabben med efterfesten, han är liten (läs: barnslig) och inte alls läskig att gå på.
Utbytestudenten däremot utstrålar mycket kaxighet och självkänsla.
Tack för peppet!
Bra där, "alla bäckar små..." Brukar det väl heta!? :-) Snart ger du dig på utbytesstudenten också med full styrka! Hejja!
Skicka en kommentar