HBT är jag och jag älskar er alla

Jag åkte tåg mot huvudstaden för ett par dagar sedan tillsammans med min flickvän. Mitt emot sätter sig en cool dam med rätt vågat leopardmönstrade kläder. Men en väldigt nervös dam. Hon håller ständig uppsikt över alla andra i tåget. Hon placerar sin resväska på sätet bredvid så ingen kan sätta sig där. Händerna darrar när hon tar upp en flaska nagellack för att måla naglarna. Ansiktet försvinner sedan bakom en bunt papper och någon broschyr. En bekant broschyr med RFSL's logga på. Men hela tiden håller hon uppsikt, blicken går ovanför pappersbunten.
Jag ler mot henne. Sådär lite tramsigt som i jag tycker du är modig och förresten så delar vi typ samma utanförskap. Hur mycket man nu kan säga med ett leende. Pussar på min flickvän och lutar mig mot henne (nå, just det hade jag gjort nästan hela oavsett vem som satt mittemot). Ser ut genom fönstret. Tänker att jag vill vara stor och stark och se till att inget ont händer denna modiga transvestit på väg från småstad till storstad. Önskar att hon kan vara trygg med människorna runt omkring. Minns ett och annat pucko som hävdar att man som H eller B inte alls har något gemensamt med T, att man inte alls ska visa solidaritet. Som att de inte förstår. Om jag skulle bli nedslaget på stan så skulle det troligen vara av precis samma anledning som om damen mitt emot mig på tåget skulle bli nedslagen. För det finns männsikor som blir väldigt arga när de inte kan stoppa in en människa i rätt fack: man och kvinna. Heterosexuell man och kvinna givetvis. Hamnar man utanför där blir de arga och förvirrad. De kommer att strunta helt i om det är för att man är H, B eller T eller något helt annat. De blir lika arga oavsett.
Sittande på tåget kom det tillbaka till mig precis varför jag har arbetat med HBT-rättigheter. Om inte annat för att lång sikt göra världen tryggare för framtidens HBT-ungdomar. Det är tur att det fortfarande finns en hel bunt ungdomar och vuxna som arbetar mot det målet.
Annars är jag ynkligt förkyld, har egentligen inte alls tid att vara sjuk. Borde läsa i de tunga skolböckerna. Egentligen. Tur är att jag åtminstone är nedbäddad i trygg säng med älskad flicka som pysslar på mig.