Allt blir bra

Bästa människan kämpar och kommer nog bli relativt återställd. Jag är omgiven av bra människor. Skogspromenader i sol. Jag kanske får slippa korridorboendet och bli kombo istället! Snart helg. Hem till finaste flickan som snart har födelsedag. På en sån där vardag när jag inte kan vara där. Men jag har minsann preppat hennes skolväska med små inslagna trevligheter.

När man tvingas bli stor

Visserligen har jag varit stor ganska längre redan. Betydligt längre än jag borde. Men nu måste jag bli ännu lite större och modigare. När man på sätt och vis tappar en av de där viktiga personerna, en av de som alltid har inneburit trygghet och stöd. När behovet plötsligt svänger och den personen plötsligt blir liten. Och behöver alldeles förfärligt mycket. För några dagar sedan fick jag ett sånt ansvar. Stor blev liten. Och ptja... då får liten bli stor. Större. Även om det ligger rätt tungt på axlarna, även om det kanske egentligen inte alls finns ork. Så måste det gå ändå för den där personen är en av de där få viktiga, en av de som måste få det bra. Och där det inte finns särskilt många andra utöver mig själv som kan.
Då är det svårt när man är i annan stad, fel stad. När man måste plugga för det går inte att ta lite ledigt, det är ett års uppehåll eller inget som gäller. När det känns viktigare att leta efter bra rehabilitering. Eller fundera på hur man ska kommunicera med någon som verkligen vill som inte längre kan på de där vanliga sätten.