I know I know I know

Äldre, klokare?

2011-06-22T15:53:00.002+01:00

Jodå, jag lever fortfarande. Så här några år senare, snart färdigpluggad. Inte kvar i den relationen som var för några år sedan. Planer på att göra Pride i sommar, har inte direkt gjort Pride på flera år. Tröttnade av jobbandet och ölen i plastglasen i dammet på grusplanen. Men pepp på årets nya öppnare koncept, jag vill kanske rent av bidra med att dricka en öl i platsglas.
Funderar på relationer. Så fort etiketten förhållande dyker upp dyker ett knippe "needs" upp, och jag är inte säker på att alla faktiskt hör hemma där. Övar mig på att älska lite lagom, utan att ställa några krav alls, och tänkte göra det så länge det känns trevligt.
Var på dejt med en ny människa. Och hur introducerar man egentligen bäst, för en ny bekantskap, sitt BDSM-intresse, att jag har en människa jag älskar och leker/ligger med någon gång ibland, som jag helst vill ha kvar i mitt liv, att jag nog tänker försöka skaffa barn inom några års tid förmodligen tillsammans med en vän. Men att det finns en plats ledig i mitt hjärta och mitt liv, den där vardagliga med möjlighet att få relativt mycket av min tid. Förutsatt att man nu inte känner avsky inför BDSM, att man står ut med att jag har en slampa som jag älskar men träffar ytterst sporadiskt och att det (om det går som jag vill) finns barn i mitt liv om några år.

Mer än två år...

2009-09-18T18:26:00.002+01:00

Jag lever ju väldans stadgat... alltså, inte gift, förlovad eller ens sambo, men fast. Kommunikation är det svåraste. Tårar har fällts över små saker många gånger. Där jag tänkte, trodde men egentligen inte frågade högt. Och hon tänkte något helt annat. Eftersom hon inte visste vad jag tänkte. Men jag lär mig. Att dubbelkolla - kom vi precis överens om att vi skulle göra si eller så tillsammans den eller den dagen?

Att vara del i förhållandet kräver utveckling. Jag beundrar henne för hennes tålamod. (Samtidigt som det egentligen brukar vara jag som har allt tålamod i världen.)

Öva mer. Tankar flyter lättare på kvällen, då när man är färdig med allting annat. Då sådana där jobbiga ämnen kan komma upp, sådana där känslosamma, ibland besvärliga med nödvändiga diskussioner. Men det blir inte bra att föra dem sent sent på natten. Inte om man ska prestera dagen därpå. Man måste börja tidigare. Men då är man ju upptagen av den där vardagens praktikaliteter. Måste lära mig att hitta stunderna som går att viga till samtalen och känslorna, stunder som inte är mitt i natten.

Jag flörtar med kvinnligheten. Bl.a.

2009-02-09T16:01:00.003+01:00

Håret är längre än på mer än tio år. Jag vaxar benen och rakar armhålorna. Det senare för första gången på mer än tio år. Den första kontakten med vaxning skyller jag helt på min flickvän. Jag hade nästan långa naglar ett tag men där gick gränsen även om de lättare kunde resultera i vackra röda rispor på hud. De är nu mer praktiskt nedklippta igen.
Jag äger en korsett och en bedårande ryschpyschig lackkjol. Jag har köpt ett par högklackade pumps och kan bevisligen t.o.m. dansa med dem på fötterna. Jag kan numera lägga en fest-makeup på mig själv. (Den flytande eyelinern från Yves Saint Laurent gjorde all skillnad!)

Men till vardags bor jag fortfarande i baggy jeans, långkalsonger, brottarlinnen, vinterkängor och tjock vinterjacka. Men om jag vill kan jag se riktigt brudig ut också. Det är roande.

Sommarförkylning

2008-08-15T12:18:00.001+01:00

Att försöka hångla samtidigt som man är jävligt täppt i näsan blir någons slags bisarr form av breath play. Rekommenderas inte riktigt.

Vilken sommar

2008-07-08T14:52:00.002+01:00

Hon den där jag redan vet att jag vill dela min vardag med. Hon den där andra där jag inte riktigt vet någonting alls om än. Går det att skapa glädje, lugn, trygghet, kärlek. För alla inblandade. Utan att såra, svika.
Samtidigt kämpa för en far som försvinner allt mer in i sin egen värld. Orka sommarjobba. Men jag gissar att det inte är så konstigt att jag känner mig som en urvriden disktrasa idag. Snälla någon, klona mig. Ett exemplar till hon den fina. Ett annat exemplar till hon den andra. Ett tredje att vaka vid min fars sida. Ett fjärde för att ringa alla samtal, sitta i alla telefonköer a la vårdadminstration, vårdplanering. Ett femte att skicka till sommarjobbet. Exemplar nummer sex kanske då kan få vara ledig. Utan att känna sig splittrad, otillräcklig. Ska jag vara ledsen eller glad? Resultat blir någon sorts kortslutning.
Måtte lugnare vindar blåsa i höst när jag dessutom ska prestera akademiskt igen. Men det är nog så, med sådana där stor omvälvande saker. Bra och dåliga. Kommer allt som oftast samtidigt.
Jag betraktar skeptiskt mitt ansikte i hiss-speglen och reflekterande skyltfönster. Är jag verkligen tillräckligt stor för allting? Tror de verkligen att jag är vuxen och kapabel?

Två terminer gick så fort

2008-06-17T12:55:00.002+01:00

Sommarlov nu. Eller sommarjobb snarare. Mitt gamla där ingenting har hänt under tiden jag varit borta.
Alla tentor klarade. Jag har börjat jogga. Mest tack till min fina pluggkompis A för den bedriften. Tillbaka i gamla hemstaden igen över sommaren. Får sova i finas säng varje natt. Ibland är jag hemmafrun, ibland är hon. Det är så galet att jag fortfarande tycker så mycket om henne.
En nära förestående flytt stressar lite. En eventuell flytt betydligt senare stressar mer. Men saker och ting brukar bli bra när allt kommer omkring.

Någonstans där sen blir det sommarlov.

2008-04-15T11:08:00.003+01:00

Eller snarare sommarjobb. Men jag längtar lite efter att vara upptagen dagtid men att kunna gå hem sen på kvällen och vara helt och fullt ledig. Nu är jag aldrig riktigt ledig. Knappa veckopauser mellan de intensiva tentaplugg-omgångarna. Sådär så att jag blir skittråkig att umgås med, kommer inte på något annat att prata om än skolan. Jag hör till den tramsiga gruppen som har lätt för mig - eller: jag pluggar och därför klarar jag mig. Men inför varje ny tenta är jag lika galet orolig. Trots att det hitintills alltid har gott bra.
Bloggen glöms bort. Mellan varven kommer jag på saker som skulle kunna bli läsvärda inlägg. Men den är inte tillräckligt hemlig för vissa saker och för hemlig för andra saker. Kärleken består i varje fall och dit tänker jag nog rymma ikväll för att slippa våndas ensam natten innan den läskiga tentan som kommer. SJ kommer få många av mina pengar under dessa år. En ettårs-dag närmar sig. Jag vill ha flera sådana där års-dagar med just henne.
En god vän behöver tröst. Jag har förbaskat svårt att hålla käft. Vissa saker och känslor bara bubblar ur mig. Än så länge utan alltför stora konsekvenser. Bara att hoppas på att jag endera lär mig att hålla käft. Eller blir allt bättre på att linda in saker på ett bra sätt.

Om tid som försvinner, tentor som närmar sig...

2008-03-12T22:47:00.002+01:00

Och ljuvliga helger. Tentaplugg mest hela tiden nu. Dagar går och plötsligt är förläsningarna slut och det är dags för frågestunder, vet inte hur det gick till. Kommer inte på några frågor.
Man kan smita från allt när det är helg. Inse att man har lagt in en trevlighet väldigt lägligt. Den barnsliga lyckan över att få bo på finaste rummet. (Och jag tror nog att de var en smula nyfikna, de som jobbade - när vi; två tjejer, unga och i högst vardagliga kläder anländer tillsammans och ska husera i sviten. Haha.) Att badrummet är stort och varmt - ack ge mig alltid golvvärme. Att vattenrännan till det stora egna karet så ut precis som i badhuset i "Spirited away". Blommande magnoliakvistar på bordet. Få middag serverad och prata nu, då och framtid med hon, den finaste. Eget kvällsbad och stjärnor mot mörk himmel. Tidig morgon ute i het bassäng. Kyligt och vattenånga försvinner iväg med vinden. Tallar och vatten - farled. Frukostbuffé.
Men tiden gick lika fort som vanligt och plötsligt var det hemfärd, ny vecka. Och snart tenta.

Allt blir bra

2008-02-14T16:56:00.002+01:00

Bästa människan kämpar och kommer nog bli relativt återställd. Jag är omgiven av bra människor. Skogspromenader i sol. Jag kanske får slippa korridorboendet och bli kombo istället! Snart helg. Hem till finaste flickan som snart har födelsedag. På en sån där vardag när jag inte kan vara där. Men jag har minsann preppat hennes skolväska med små inslagna trevligheter.

När man tvingas bli stor

2008-02-05T20:02:00.001+01:00

Visserligen har jag varit stor ganska längre redan. Betydligt längre än jag borde. Men nu måste jag bli ännu lite större och modigare. När man på sätt och vis tappar en av de där viktiga personerna, en av de som alltid har inneburit trygghet och stöd. När behovet plötsligt svänger och den personen plötsligt blir liten. Och behöver alldeles förfärligt mycket. För några dagar sedan fick jag ett sånt ansvar. Stor blev liten. Och ptja... då får liten bli stor. Större. Även om det ligger rätt tungt på axlarna, även om det kanske egentligen inte alls finns ork. Så måste det gå ändå för den där personen är en av de där få viktiga, en av de som måste få det bra. Och där det inte finns särskilt många andra utöver mig själv som kan.
Då är det svårt när man är i annan stad, fel stad. När man måste plugga för det går inte att ta lite ledigt, det är ett års uppehåll eller inget som gäller. När det känns viktigare att leta efter bra rehabilitering. Eller fundera på hur man ska kommunicera med någon som verkligen vill som inte längre kan på de där vanliga sätten.

Mitt i natten...

2008-01-29T17:36:00.000+01:00

Blev tryggt och varmt. Och sexuellt trots sömnigheten. Nog är det så att det är alldeles extra trevligt att göra saker ibland när man inte alls borde. Som att ha sex när man borde sova. Titta på film när man borde plugga. Osv. Trevligheter är bra.
Men nu har hon åkt hem igen och bara efter några få timmar blev det så där ensamt igen. Attans. Jag vet mycket väl att jag kan trivas bra i att vara alldeles själv, att jag behöver vara alldeles själv. Men när hon precis har åkt känns det inte alls så.

Jag blir visst av med en gammalgammal e-postadress snart och det känns lite som att en epok går i graven. Det var inte så lite identitet i den e-postadressen för länge sen. Att inte använda den längre är att linda in mig i lite anonymitet, den där nya jag tänker använda istället är mest bara seriös och framför allt väldigt neutral.

Kärlek

2008-01-27T22:40:00.000+01:00

När det är söndag och morgondagen är måndag och att det innebär en lång vecka tills jag ser henne nästa gång. Så kan jag gå varv efter varv med henne och min matkorg på Matlivs och bakom de minst besökta hyllorna kan jag pussa lite på henne också. Jag kan bli insmugglad på lagret och dricka te i personalrummet när hon har rast. När hon är liten, trött och nästanförkyld. Så gör jag det enda jag kan göra. Sätter pendlingskortet i hennes hand och säger kom, ta sista tåget ikväll. Och det gör hon nog också. Kommer hit någon gång mitt i natten så att det blir en ensam natt mindre den här veckan.

Lång natt

2008-01-22T09:22:00.000+01:00

Sömn var tydligen inte för mig i går kväll. Hjärnan var väldigt mycket på vad jag än gjorde och hur jag än vred mig. Uppe igen nu. Trötttrött. Men det är vitt ute! Dagen bör fyllas med idel tentapluggande med kortare paus för tvätt. Tentan är egentligen rätt liten. Om jag lyckas hålla ögonen öppna.

Okejra, de är kanske inte helt onda

2008-01-17T22:44:00.000+01:00

Ty de svarar på mail man skickar! Och det mailet (skickat en dag efter standardmailet om att jag måste komplettera ansökan) säger att allt är som det ska och att jag blir med pengar igen den 21/1. Tjoho!

Fucking CSN, fucking Nordea, fucking e-legitimation

2008-01-17T21:49:00.000+01:00

Jag borde inte alls behöva komplettera min ansökan. Men nu vill de det. Och för att kunna göra det så behöver jag logga in med såndära e-legitimation. Som bor på den älskades PC i den andra staden. Som jag försökte logga in med hjälp av igår. Men inte kom ihåg koden. Och vad säger Nordea? Jo, glömmer man bort sin kod måste man ladda ner en ny e-legitimation. Och för att kunna göra det behövde jag mina engångskoder. Och korten med dem ligger såklart i studie-staden. Där jag är nu. Och kan inte göra någonting alls förrän imorgon kväll då jag är tillbaka i den andra staden, förhoppningsvis med engångskoderna. Varför. Jo, för att en e-legitimation kan man absolut inte ladda ner på en Mac enligt Nordea. Nejnej. Och om man försöker kommunicera med CSN via den klassiska pappersvägen så tar ett par veckor att få ett beslut istället för ett par dagar. Fuck it.

Mitt i veckan

2008-01-16T19:07:00.000+01:00

Jag har två kalla halvfulla tekoppar på olika håll i rummet. En vid böckerna i sängen där jag borde sitta. En vid sidan av datorn där jag rätt uppenbart sitter just nu. Tenta om en vecka. Det älskade pms-monstet är på jobbet med lämnade egentillverkat chokladgodis hemma. Tre timmar till ensam hemma och lite mer än ett kapitel kvar att läsa.
Äntligen börjar jag hitta en egen liten social sfär i skolan. Såna där trevliga bra människor som vill ha pluggsällskap och prata om allt och inget där i mellan. Som erbjuder lift och ringer upp för att diskutera knepigheter i boken. Brabra. Nu dags att överge den kalla koppen med grönt lime-te för att bege mig till den lika kalla koppen med grönt körsbärs-te.

Still happy

2008-01-13T14:46:00.000+01:00

Men tänk om jag någon gång där i våras hade gått bara på det ytliga, alla första intrycket. Då hade det inte kommit långt. Hon som studerade mig långt innan jag fick syn på henne. Och tyckte att jag såg trist ut, så där alldeles skogsmulle-lesbisk. Men hade föraningar om att jag kanske kunde vara intressant på helt andra sätt.
Så hon skrev. Och jag studerade foton. Och tänkte, nja... en sådan där ytlig partybrud. Men vi sprang på varandra igen och igen. Nå, hon jobbade och jag handlade. En dag kändes det som en förträfflig idé att bjuda med henne på en kulturell historia. Där jag egentligen hade tänkt att kolla in en helt annan brud. Men vissa blickar talade till mitt inre och plötsligt såg jag mest bara henne. Följdes av en smula tvekan som följdes av sena promenader. Som blev glädje, körsbärsblom, tekoppar med gröna skott av pepparmynta. Sena kvällar. Och hud. Tiden bara gick utan att jag noterade det. Det blev höst och flytt och förändring. Hud mest på helgerna. Vinter. Jullov. Choklad. Allra första avsnitten av Arkiv X. Kreativa leksaker ( Inte sexrelaterade. Den här gången ;-P) Nytt år. Fortfarande tillfreds.

Första dagen på skolan

2008-01-08T14:52:00.000+01:00

Igår morse satt jag och sörplade på en kopp te och ville för allt i världen inte gå utomhus. Regn och vind mot fönstret.
Tillbaka till alla människorna. Som tur är en del av dem trevligt! Och det finns hur mycket nya saker som helst att lära sig. Och jag har inga CSN-problem. Livet är rätt bra. Om det inte vore för att det hela är i fel stad! Efter två veckors nattligt (och oftast dagligt) sällskap så var det svårtsvårt att somna själv igår.

Prinsessan på ärten

2007-12-29T15:52:00.000+01:00

Jul, tur och retur. Tack och lov för returen. Till känslan av att vara ganska vuxen och leva sitt eget liv. Det var det där med att husera en knapp vecka i någon annans rum från barndomen. Hemma hos sådana där föräldrar. Väldigt rara föräldrar. Men en bunt år kapas tillfälligt av när man helt plötsligt ska respektera regler och vanor hos föräldrar. Diska, städa osv är rätt självklart. Men när det plötsligt görs även delvis för att hålla en mamma eller pappa nöjd så... ptja... Inte kände jag mig som en 14-åring. Men kanske lite som en 18-åring. Sådär snart vuxen och nog ganska väluppfostrad. Men likväl som ett hemma-boende barn.
Lövtunna väggar. Det ligger viss charm i att försöka vara tyst. Men det underlättar om temperaturen tillåter att man inte konstant måste hålla sig under täcket. Jag är nog ett klent barn, uppvuxen med centralvärme och duntäcken. Mjuka sängar och fluffiga kuddar. Inte härdad alls. Lättfrusen. Alla två gånger i mitt liv jag har åkt och bott hemma hos flickvänners familjer så har det varit uppenbart. Hårda madrasser, tunna kuddar och täcken. En inomhustemperatur ett par grader lägre än jag är van vid. Det där med temperaturen kan jag förstå, om man ska värma upp ett hus på egen bekostnad - det är dyrt. Avsaknaden av det mjuka och fluffiga då... Nå, det kanske bara är jag som har brist på egen kroppslig isolering och stötdämpning. Eller så är jag uppvuxen i en synnerligen dekadent familj som har satt bekvämlighet högt. (För bekvämt kan vara syndigt har jag hört. ;-P Och se bara vad det blev av mig...)

Jullov!

2007-12-21T18:21:00.000+01:00

Snart bär det av mot sådana där... eh... potentiella svärföräldrar? Ganska läskigt. Trots att sådana där föräldrar till tidigare flickvänner har varit rätt förtjusta i mig. Jag är rätt vuxenvänlig tror jag. Ordentlig flicka. På många plan. De man kan tänkas visa upp för sådana där föräldrar i varje fall.
Men det är en rätt underlig känsla att jag kommer att sova i finas flickrum med henne om en bunt timmar. Samma rum som hon har bott i så gott som hela livet. Med väggar tunna. Nå, kysk kan man väl kanske vara. Eller kanske snarare tyst.

Små räddningar

2007-12-19T13:31:00.000+01:00

Man kan bli nedslagen efter en frågestund inför en tenta. Man fryser i väntan på bussen. Man irrar runt i stan och letar semesterblombevattningsprylar men hittar inga. (Nä, jag hittar inte i den här staden än.)
Pizza är bra. Det funkar som matsäck på tentan också. På hemväg med matkasse. Bussen kom i tid! Nästannästan hemma. Självklart hade jag glömt köpa jäst. Fuck it.
Ett litet hopp. Leta i skafferi. Välta saker. Men vad gör lite socker på golvet. När man hittar två paket torrjäst! Torrjästen är helt och hållet min mammas fel, jag skulle aldrig komma på tanke att ha det hemma. Men hon tänkte tydligen på det när jag flyttade hit och pulade ner det i någon kasse.

Syns på Arlanda då...

2007-12-18T20:17:00.000+01:00

Det är förbaskat ensamt varje gång hon åker. Att jag sen måste tentaplugga och att det bara rör sig om 3 nätter påverkar inte magkänslan alls. Men snart är den vidriga tentadagen över och oavsett dess utgång så får jag jullov sen. Delvis i ett sånt där annat nordiskt land. Tillsammans med hennes familj. Som jag aldrig har träffat förrut. Heh. Men det blir nog bra. Så, Arlanda here I come. Jag ska bara plugga mer och skriva tenta först. Sen får jag pussa på henne igen.
Får inte glömma rensa kylskåpet innan dess. På två veckor hinner allt möjligt få päls och ben och bestämda åsikter.
Jag må frysa ihjäl halvt varje morgon jag väntar på bussen men det är jättefint. Minsta grässtrå är täckt av iskristaller. Fältet är gulvitt. Avlövade träd är vitvita, barrträden mer som mörka skuggor.

Vi var visst flera

2007-12-11T17:52:00.000+01:00

Och visst svider det lite, att få höra att nästan hälften i den och den gruppen hade kommit in. Å andra sidan på andra orter än jag sökt. Jag är kräsen numera. För fyra, fem år sedan hade jag inte tvekat inför att flytta t.ex. 60 mil norrut för en utbildning, ingenting höll mig egentligen kvar. Nu finns trådar som jag vill ha kvar, som längst bort på veckopendlingsavstånd. Jag får stå mitt kast när jag bara sökte de alternativ som är sympatiskt ur ett geografiskt perspektiv.
Alla kom inte in heller, alla var inte ens så nära som jag. Och det finns de som kramar på mig och är glada. För att de vill ha mig kvar. Det är fint.

Nähepp

2007-12-10T19:34:00.001+01:00

Det går nog inte vägen den här gången. Men det går alltid att försöka igen, det finns fler vägar. Frågan är bara hur gärna jag vill, hur mycket orkar jag försöka.

Jag har förresten köpt den mest smaklösa bh:n! Jag behöver inte ens använda bh men nu är detta till en maskerad och slutresultatet blir nog lite lagom dekadent från svunna tider. Jag har alltid haft små bröst och trivs bra med det. Men hade jag velat smälta in ett uns mer gällande kvinnliga attribut hade jag nog varit kinkig. De flesta kläder från dam-avdelningen är sydda för någon med mer byst. Ska jag t.ex. ha en bikini är barnavdelningen ett bättre ställe att leta på. Tänk om kläder mer generellt var sydda utifrån hur folk ser ut. Dvs. är man jättesmal så har man förmodligen inte särskilt stora bröst. Och har man stora bröst så är man oftast inte
pinnigt byggd i övrigt. Men den här bh:n den är så vadderad att man knappt behöver ha några bröst alls för att den ska sitta. Tramsigt. Bara fasad. Men rätt skoj för just mitt syfte.

Mycket på en gång...

2007-12-10T11:56:00.000+01:00

Alldeles svanslös är jag nu, odjuren är storstadsplacerade för kommande vinterlov. Jag väntar på ett besked, nå - det gör nog många andra också. Jag har gått igenom gamla tentor och inte hittat den röda tråd jag sökte efter. Så tentapluggandet känns plötsligt väl mastigt.
Glömmer saker göra jag. Först nycklar men i rätt stad. Nu mobilladdare, men i fel stad. Men man kanske kan överleva utan fungerande mobiltelefon i någon vecka? Eller så kanske den materialiserar sig här igen mot kvällen tillsammans med kärlek.

Vill inte, vill

2007-12-05T15:42:00.000+01:00

Sitta ensam igen i korridorrum. Någon idiot har borrat i väggar av och an sedan i morse. Tentaplugga.
Jag vill slå in julklappar fint. Pussa på älsk. Hyra film. Ge mig Familjen Addams, eller Min granne Totoro. Varm säng. Och ledighet.

Förtroenden

2007-12-04T17:36:00.000+01:00

Jag tänker rätt sällan på hur öppet jag lever nu mera. Ett fast förhållande hjälper till på traven, att komma ut utan att anstränga sig. Men man blir också klassens flata/bi/bög/queer/whatever. Och det peppar andra, kan inge mod! Jag fick resesällskap en helg. Skärpt och tuff brud i min klass. Som ställer de smartaste frågorna varje föreläsning. Som fixade både te och kaka till oss båda när hon kom först till tågstationen och väntande på mig.
Hon berättade där på tåget att jo, egentligen är hon bisexuell. Men hon hade pojkvän nu och ville inte berätta i skolan. Eller, hon hade aldrig haft någon flickvän men däremot varit kär i tjejer. Heterotjejer. Men hon ville att jag skulle veta. Att hon hade blivit glad när hon hörde att jag hade flickvän, som en sista utpost mitt i den heteronormativa massan. =) Naaw. Jag svarar gladeligen på newbie-frågor. Och tänker att om hon vill någon gång, så följer jag gärna med henne ut någonstans där alla flickor inte alls är hetero.
Jag vet nog att egentligen är vi fler, även om det nästan bara är jag som är öppen just nu. Och hoppas att det kanske gör det mindre läskigt för de som ännu hänger i sina garderober.

Skolaskola

2007-11-30T12:37:00.000+01:00

Hela tiden. Och jag har börjat fundera på om det här är rätt skola. Vill jag kanske egentligen jobba med det där andra som ligger rätt när det här men samtidigt inte. Och då måste man ju byta utbildning. Meckigt. Men samtidigt - det är rätt många års arbetsliv sen så en termin hit eller dit nu kvittar nog bara man blir nöjd i långa loppet.
Lite socialt umgänge går att klämma in, men på bekostnad av studier eller bloggskrivande etc. Sällan har jag varit så medveten om vart jag lägger min blick. Jag tycker om att titta på andra människor, jag är van vid ögonkontakt när jag umgås. Och ibland, ja då bara fastnar min blick på något trevligt ansiktsdrag. Men det är en sensibel person som reagerar så fort jag tittar en sekund för länge. Ovan vid ögonkontakt. Intensiva blickar har vi båda två. Lite åt det flörtande hållet men samtidigt inte alls. Som att man kan råka säga saker med sin blick utan att man riktigt menade någonting.

Saknad som tack och lov följs av hångel

2007-11-23T22:10:00.000+01:00

När man inte har setts på en vecka. Nåja, på tre dagar. Men det känns som en vecka. Hon jobbar och jag måste gå förbi på Matlivs för att få nycklar när jag kommer från tåget. Med hud som saknar hennes beröring. Att smita in på lagret och bli upphånglad mot ett hörn. Svårt att dra sig därifrån, hon ska jobba i några timmar till. Bli utsläppt bakvägen, men liksom fastna lite på vägen. Retas och få välbekanta gensvar. Blickar, små halvkvävda ljud. Grepp som ändras och blir hårdare. Några meter ut är gatan och främmande människor. Det står lagervaror delvis mellan oss och dem. Att slutligen släppa och gå mot hennes tomma lägenhet. Alldeles snart nu borde hon vara hemma igen.

Jora!

2007-11-21T22:00:00.000+01:00

Det gick vägen. Några högskolepoäng till. En månad till, en tenta till och sen jullov. En termin går läskigt fort.
Jag tror jag börjar bli stor. Så där som vuxen. Så där så att jag pratade barn med den fina den där kvällen när jag kunde ha pluggat lite till. Istället pratade jag barn. Hu! Visserligen fortfarande mycket med perspektivet om och när och att när i sådana fall innebär relativt långt in i framtiden. Men med en läskig insikt om att jag får prata barn på riktigt om jag skulle vilja. Att jag börjar nå en ålder när mina jämnåriga heterosexuella vänner faktiskt börjar skaffa barn tillsammans. Vi funderade högt, hur man egentligen vågar ta ett sådant beslut. Och om hur mycket lättare man kan låta bli att ta ett egentligt beslut i ett olikkönat (tss. rättstavningsprogrammet vill ersätta "olikkönat" med "katolikerna") förhållande. Man kan prata barn och sen bara "låta" det hända. Här kan inget sånt hända. Här skulle det krävas planering och väldigt medvetna beslut. Sådana som inte är tagna. Men som kanske skulle kunna tas. Om några år. Kanske.

Varför?

2007-11-19T14:21:00.001+01:00

Är det så fantastiskt svårt att komma till skott med vissa saker? Som pluggande? Men inte alls med andra saker, som sex? Att inte vara dödligt trött brukar däremot underlätta. I största allmänhet.
Det är som att den uppgivna sömniga fasen infinner sig. Som att det kommer gå som det går oavsett jag gör nu så då kan jag lika gärna sova en stund. Bara att det är inte är sant. Repetera en gång till hjälper. Repetera många gånger till hjälper. Och det finns lite tid fortfarande. Darn att min kropp vill sova.

Sunkig och nervig

2007-11-19T11:50:00.000+01:00

Planen var egentligen att slita sig från den fina redan igår kväll. Men film och varm nyponsoppa och pussar lockade mer. Så jag stannade en natt till. Först såg vi en sån där tung film. Sen balanserades det upp med en tecknad. ;-) Den bestod av flera snuttar men av någon anledning kommer jag bara ihåg små brottstycken från tre av dem. Som att jag skulle varit distraherad på något sätt...
Ansikte mot hår (hennes), ansikte mot hals (min) och natt. Men natt blir morgon och packning och tåg och avsked. Extranatten var inte alls planerad så iklädd gårdagens insvettade pluggsunkkläder tog jag mig hem. Och nu sitter jag här. Prov imorgon. Lång lista där kanske en tredjedel är avbockad. Men jag kanske kan alla de alla punkterna också på något magiskt sätt?
Dusch kanske. Rena kläder. Och mat. Och några saker till på listan. Och litet krismöte ikväll med annan snäll människa i studienöd.

Fejsbook... kan innehålla spöken från ditt förflutna

2007-11-16T21:04:00.000+01:00

Har känns som ett rätt trevligt sätt att hålla kontakt med vänner efter flytten och ett bra sätt att få överblick över den nya klassen. Tralalala.
Men av någon anledning råkade jag söka på min gamla grundskola och visst finns den med. Och visst finns en del av mina dåtida klasskamrater med. Och visst är det några av dem som en gång i tiden hjälpte till att göra min vardag till ett helvete. Lite i smyg kan man titta på en del av deras sidor och de verkar till och med prata med varandra. Eller så har de bara återfunnit varandra via Fejsbook och tycker att det är partyparty. Hu. Som att tiden stått stilla här och var. För mig har tiden inte stått stilla. Jag tror inte ens de skulle känna igen mig längre, innan jag flyttade sprang jag på någon ibland på stan och kunde utan problem gå förbi utan att några igenkännande blickar landade på mig. Grundskola var för mig osökt de 9 ensammaste åren i mitt liv, i synnerhet de 5 sista. Därefter har livet bara blivit bättre och bättre. Numera är det sådär riktigt bra. Jag går fortfarande mina egna vägar, numera i gott sällskap. Att gå egna vägar när jag var liten var tyvärr något som skyddes av min omgivning i skolan.
Ibland drabbas jag av en tramsig revanschlust, som att gå på återträff någon gång bara för att visa upp mig. Sprätta lite som en nöjd och kaxig tupp. Men jag ska nog inte sänka mig till den nivån. ;-P De kan få ha sitt. Jag har mitt.

Hååmå!

2007-11-14T12:28:00.000+01:00

I skolan finns vapendragare. Samt oupplysta och homofoba. De två senare oftast i någon form av kombination.
Nå, en av vapendragarna tog en öl tillsammans med ett par av de oupplysta. Vet du att det finns någon som är HÅÅMÅ i klassen!? Asså en grabb. Och en flicka också: Mitt utseende beskrivs. Asså, hon är typ ihop med någon i fyran!
Vapendragaren: Aha, du menar I know. Hennes flickvän bor i storstan och går inte alls i vår klass.
Tystnad.

Fotnot: Den oupplysta vågade till och med prata med mig, flera ord i förra veckan. Utveckling? (Visserligen om något så neutralt som väder.)

Distans

2007-11-12T14:50:00.000+01:00

Helgerna kommer fort, det är bra om det inte vore för att tenta och munta närmar sig i samma takt. Men helgerna tar fort slut också. Så där så att jag hånglar upp henne som om vi setts för sista gången när hon försvinner till jobbet på söndagarna. När jag har slängt extranycklarna genom brevinkastet och är på väg till tåget, då kan jag tjuvkika på henne där hon jobbar. Sist såg hon liten och frusen ut och jag ville inte alls åka till annan stad.
Tågresa levererar mig till ett nu snötäckt mål. Raskt inne i vardagskarusell, skolaskolaskola. Kort blick på schemat talade om att det faktiskt finns möjligheter att plugga till muntan. En knäpp med fingrarna tillsammans med termostatens knäppningar i mitt element och det kommer vara helg igen. En helg med stressat munta-monster i magen. Men också helg med glittrande blickar under lugg.

det finns så mycket man skulle kunna göra...

2007-11-07T16:09:00.000+01:00

Sluta frysa. Städa kanske, hur var det... jag tror att jag har råkat bjuda hit folk imorgon. Plugga vore också en grej. En och en halv vecka till muntan. :-S
Förresten gillar jag inte att folk snackar skit om lärare. Inte på det sättet som de gör. Vi kommer ha hinna många lärare och man lär gilla med mer eller mindre. Men lika illa är det att mobba en lärare som att mobba folk i ens klass. Darn, jag borde sagt ifrån. Nu kontrade jag bara med att jag uppskattar den aktuella läraren - och genast hängde flera på! Folk vågar bara inte säga vad de tycker, att säga emot någon är läskigtläskigt.

Just ja. Mat borde jag laga också. Slänga soppåse, men då måste man gå ut och ute är det kallt. Nu har jag ätit upp sista Dumlen från födelsedagspåsen (Tack Bönan!). Hm, diska borde jag också göra.

...är sannerligen inget som är gjort i en handvändning (haha).

2007-10-28T20:16:00.000+01:00

skrev en sexualupplysare. ;-P Så sant. För instruktioner om hur man fistar hänvisar jag glatt till hennes bok. Däremot tillföra en aspekt som bygger blott och enbart på blygsamma empiriska studier. Att bli fistad kan reducera förlossningsskräck. En hand och en bebis går inte riktigt att jämföra rakt av storleksmässigt, det finns såklart såväl stora och små händer som stora och små bebisar. Snarare kan en sympatiskt insikt infinna sig, om att vävnader är elastiska och hållbara. Det är häftigt att inse vad ens kropp klarar av om man bara samarbetar med den. Däremot ska man prova för att man vill rent sexuellt, inte som kbt mot förlossningsskräck. Vill inte ha några missförstånd här inte. ;-)
Någonstans efter halva tekoppen slår det mig att jag egentligen inte alls är så bekväm med att skriva om sex här längre eftersom det är en handfull människor som trots allt vet att bloggen är min. Men samtidigt, sex är kul och roligt att skriva om. Många gånger roligare än att skriva labbrapport som jag borde göra. Och vad gör man inte för en stunds studieflykt?

HBT är jag och jag älskar er alla

2007-10-21T19:50:00.001+01:00

Jag åkte tåg mot huvudstaden för ett par dagar sedan tillsammans med min flickvän. Mitt emot sätter sig en cool dam med rätt vågat leopardmönstrade kläder. Men en väldigt nervös dam. Hon håller ständig uppsikt över alla andra i tåget. Hon placerar sin resväska på sätet bredvid så ingen kan sätta sig där. Händerna darrar när hon tar upp en flaska nagellack för att måla naglarna. Ansiktet försvinner sedan bakom en bunt papper och någon broschyr. En bekant broschyr med RFSL's logga på. Men hela tiden håller hon uppsikt, blicken går ovanför pappersbunten.
Jag ler mot henne. Sådär lite tramsigt som i jag tycker du är modig och förresten så delar vi typ samma utanförskap. Hur mycket man nu kan säga med ett leende. Pussar på min flickvän och lutar mig mot henne (nå, just det hade jag gjort nästan hela oavsett vem som satt mittemot). Ser ut genom fönstret. Tänker att jag vill vara stor och stark och se till att inget ont händer denna modiga transvestit på väg från småstad till storstad. Önskar att hon kan vara trygg med människorna runt omkring. Minns ett och annat pucko som hävdar att man som H eller B inte alls har något gemensamt med T, att man inte alls ska visa solidaritet. Som att de inte förstår. Om jag skulle bli nedslaget på stan så skulle det troligen vara av precis samma anledning som om damen mitt emot mig på tåget skulle bli nedslagen. För det finns männsikor som blir väldigt arga när de inte kan stoppa in en människa i rätt fack: man och kvinna. Heterosexuell man och kvinna givetvis. Hamnar man utanför där blir de arga och förvirrad. De kommer att strunta helt i om det är för att man är H, B eller T eller något helt annat. De blir lika arga oavsett.
Sittande på tåget kom det tillbaka till mig precis varför jag har arbetat med HBT-rättigheter. Om inte annat för att lång sikt göra världen tryggare för framtidens HBT-ungdomar. Det är tur att det fortfarande finns en hel bunt ungdomar och vuxna som arbetar mot det målet.
Annars är jag ynkligt förkyld, har egentligen inte alls tid att vara sjuk. Borde läsa i de tunga skolböckerna. Egentligen. Tur är att jag åtminstone är nedbäddad i trygg säng med älskad flicka som pysslar på mig.

Jomenvisst

2007-10-03T17:45:00.000+01:00

Det är som att alkohol är alldeles speciellt roligt om man inte har fått dricka särskilt länge, kanske inte ens så länge att man får köpa ut själv än. Fullt ös, medvetslös. Nästan.
Könsorgan ritade på pappersduk. Och för all del en rätt söt kärleksförklaring från en ung brud som jag inte tror att hon skulle kännas vid i nyktert tillstånd. Kvittar för mig, men rätt rart. Sådana där homobi-tendenser som inte alls har hittat någon form än. Som kanske inte hittar någon form heller för den delen.
Då är det fantastiskt skönt att kunna dra tidigt med min alldeles egen brud. Promenera i mörker, ta av obekväma skor. Hångla. Somna med ansiktet mot välbekant hud.

Små platser med lugn. Och andra mer röriga.

2007-09-25T21:32:00.000+01:00

Jag anar tecken på diskansamling på mitt skrivbord... men det kanske är en naturlig följd av att bo en bunt trappor ovanför närmsta kök i kombination med att ha en ovilja mot att äta där?
Bedrägligt lugn idag trots ack så få dagar till tenta. Tekopp hemma hos vännen som bor nästan granne. Tramsiga kommentarer till Blocket-annonser.
Jag har hittat en alldeles egen bänk i en undanskymd del av en park dit nästan ingen verkar gå. Lummigt inbäddad bredvid en pott med mörkt vatten och mycket växtlighet. Sitter jag där så verkar jag hitta lugn helt oavsett vad som rör sig i huvudet. Igår fick jag besök av katten som äger parken. Jodå, han talade om för mig att den var hans. Gick runt med bestämda men ljudlösa steg, kom och buffade. Försvann i buskarna. Kom tillbaka - vässade klorna på min väska, buffade lite till och försvann sen igen.
Bästa vännen ska komma på besök. En väldigt ledig helg stundar. Bara några ensamma nätter till (men jo, de kanske är bra ur studiemotivationssynpunkt), sen varm mjuk famn i sängen igen.

Ack jag saknar min lilla skyddade verkstad

2007-09-23T17:06:00.000+01:00

Världen utanför är inte vän med mig. Hur ska jag kunna bo i samma korridor med en grabb som högt och ljudligt sitter och vädrar sina homofoba åsikter på sin efterfest nedanför mitt fönster? Eller med utbytesstudenten som hejdlöst flörtar med min flickvän som hälsar på och gärna "råkar" ta i henne?
Med att inte få sova alla nätter för att ljudvolymen är vidrigt hög. Och få förklaringen att det är okej, han spelar bara så hög musik precis innan han ska gå ut. Och han ska gå alldeles strax så han stänger av om en kvart. Som bara råkar dra på lika hög volym igen när han kommer hem efter utgången?
Jag blir bara trött, liten och ledsen. Och saknar det som var hemma i många år. Där jag möjligen behövda deala med packade heterosexuella män på nattbussen. Inte i mitt kök. Där jag fick sova på nätterna även på helgerna om jag ville.

Vardag och längtan

2007-09-10T21:21:00.000+01:00

Tiden är alldeles relativ. Jag träffade henne senast igår men min kropp säger att det var många dagar sedan. På vissa föreläsningar står tiden alldeles stilla och mina ögonlock blir tungatunga. (Jag har en gammal ovana att somna på föreläsningar men än har jag inte somnat på dem här. Pepparpeppar.)
Rummet börjar bli tryggare. Även om jag kände mig väldigt borttappad på väg hem i mörkret igår. Vägen från busshållplatsen var alldeles främmande och oupplyst.
Människorna i klassen börjar framstå som allt mer sympatiska. Inte alla, men några. =)
Min hud har tyvärr bestämt att den egentligen ska beröras varjevarje dag. Så den glömmer raskt bort beröringen från igår och iförrgår och dagen före det. Bara för att konstatera att idag blir det ingen. Och nog inte imorgon heller. Men kanske på onsdag. Och då dippar mina må-bra-hormoner. Tramsigt. Men den kanske vänjer sig, man kanske kan börja lagra beröring istället för att bara vilja ha mer? Just ja. Och kompensera med träning. Köpa träningskort var det. Och sova ordentligt. Borde plugga lite till. Och sova.

Note:

2007-09-03T18:17:00.000+01:00

Livet blir bättre när man har ätit, satt på sig varma tofflor och tagit med sig teutensilier upp på rummet.

Flyttad

2007-09-03T16:09:00.000+01:00

Mest stressiga helgen på länge. Men ljuvligt skönt att åka "hem" över helgen för här är inte hemma än. Tack vare rara vänner hade jag boende redan för första veckan här men man känner sig inte helt bekväm på en lånad madrass i ett vardagsrum hur gärna man än vill.
Lördag gick åt till packning och alla prylar verkade fördubblas i antal för varje kartong som packades. Även där hjälp via bra människor. Festlighet på kvällen även om vi båda var i tröttaste laget. Söndag med flytt. Sjukdom minskade antalet hjälpsamma armar men allt gick smidigt ändå. Nå, bortsett ifrån att jag kände mig nära sammanbrott hela tiden. För mycket på en gång. För mycket saknad av vänner, hemtama kvarter. Och framförallt samma trygga famn de flesta nätter i veckan, aldrig mer än någon halvtimmes promenad bort.
Sängen här känns ödsligt tom. Ena katten tyckte att flytten var det vidrigaste hon hade varit med om och trycker i badrummet.
Det är fantastiskt att redan vara upppackad och hitflyttad, samtidigt känns det väldigt definitivt. Många av de där bra sakerna och bra människorna är för långt borta. Det är kallt, tack och lov för det medtagna elementet. Väldigt mycket blev också bättre av att mitt nya internet dök upp. Och att tv:n inte alls hade gått sönder utan att man bara behövde trycka in en specifik knapp så blev den glad igen. Verklighetsflykt hjälper mot ensliga känslor. Förhoppningsvis så kommer det inte behövas på samma sätt om ett tag.

Sån dära inspark...

2007-08-28T21:18:00.000+01:00

Kan vara såväl snäll som elak. Vår verkar vara ganska harmlös. Mer obekväma tider. Däremot är jag inte alls road av sånt så jag skippar som verkar okul. Vänner hinner jag nog skaffa ändå under dessa långa år. Däremot är jag förundrad över att det är så få som vågar stå för att de inte vill, som vågar låta bli att dyka upp.
Självklart finns en grupp som tycker att inspark med lekar och tramsigheter är roligt. Men det finns även en grupp som inte är så på men där nästan ingen verkar våga säg nej. För jo, man är nog rädd för att bli utpekad som tråkmåns. Eller utpekad över huvudtaget. En sån som inte vill vara social och rolig. Jag är mer för respekt och integritet och egna, självständiga val.
Så jag sitter här och både längtar och smått bävar inför att den egentliga undervisningen ska börja. Jag räknar smått ner. Tre nätter till, sen får jag träffa min fina igen. Tre nätter tillsammans och sen många nätter isär igen. Ja, detta är nu ett distansförhållande. Nej, något sådan har jag inte haft förrut. Men jag hoppas att det går bra för hon är väldigt väldigt bra.

Trött amöba.

2007-08-27T22:22:00.001+01:00

Jo, jag är student nu. Väldigt trött student. Långt från hem, vänner och flickvän. Men jag har redan hittat det lilla flatiga vegan-gänget som finns här. (Nå, just på mitt program då.) Nu är jag iofs inte vegan så jag passar kanske inte in till 100% men det kan nog blir bra ändå. Jag har fått klappa den lenaste hundvalpsmagen också.

Stress. Och ska jag eller ska jag inte...

2007-08-24T17:35:00.001+01:00

Nästnäst sista natten hemma innan skolan börjar. Kontrakt är skrivet och nycklar uthämtade. Jag har inte börjat packa än men lastbil är bokad. Just ja. Adressändra måste jag också. Heh. Trött! Stressad! Och nervös.
Och hur ska jag göra med bloggandet. Jag kommer ha svårt att låta bli att skriva om vad jag pysslar med. Det är en uppfylld livsdröm, sånt är svårt att hålla käft om. Och om jag skriver vad jag pluggar så är jag genast inte alls lika anonym. Står jag för allt jag har skrivit? Vill jag att mina kommande kursare ska kunna googla sig hit?
Jag blir genast otroligt mycket enklare att hitta på Qruiser men det gör inte så himla mycket. Bloggen är mest tänkt till hbt-gruppen. Men de där andra studenterna? Ska de få veta att jag skriver om sex och annat på internet!? Tänk om de är inskränkt frikyrkliga allihopa? Nu tror jag iofs inte alls det och förresten måste man inte vara inskränkt som frikyrklig. Men. Jag ska spendera långlång tid med de där människorna. Jag vet inte alls.

Kräsen som fan

2007-08-20T10:20:00.000+01:00

Häromkvällen så surfade jag a la sexleksaker. Och tittade smått nostalgiskt på bl.a. Lovestores hemsida och andra svenska butiker. Där jag surfade innan jag hade köpt min första sexleksak. Så här i efterhand var det nog bra att jag styrde näsan utomlands när jag väl shoppade loss. För när jag tittade nu tyckte jag att sortimentet var eh. begränsat. Framförallt var det mycket trams i diverse ftalat-fyllda och potentiellt illaluktande material. Inget sånt i närheten av mina slemhinnor tack. Ge mig silikon! Och visst finns det ett silikonutbud. Men alldeles för många av de leksakerna har små söta ansikten. Och är ganska. ehum. små.
Jag försökte vara lite optimistisk och klickade på en rubrik i stil med "Kul för två" där jag tänker mig att man skulle kunna placera en dubbeldildo. Men icke. Bara en fantastiskt utbud av vibrerande kukringar.
Någon gång har det skämtsamt diskuterats grönsakers användningsområden och jag har spontant kastat ur mig att de måste vara ekologiska. Haha. Kräsen, jag?
(Jo, jag vet att man kan och bör trä kondomer över ftalat-leksaker och grönsaker för den delen. Men jag föredrar leksaker som man kondom-klär ur säkrare sex-synpunkt eller för att slippa tvätta dem bums. Inte vara tvungen för att själva leksaken är halvgiftig.)

Sämre kvällar mot bättre mornar

2007-08-18T10:33:00.000+01:00

När man kommer hem och det har hunnit bli mörkt. Och man är trött och förkyld. Och snubblar så att man välter ut vattenskålarna på golvet när man är på väg för att tända lampan. Och man borde ställa sig och diska för att alla gafflar gömmer sig någonstans i botten av diskhon. Och köksbordet inte riktigt syns under diverse högar.
Då kan man stoppa huvudet i kudden, gömma sig under täcket. För att istället vakna i ett friskare tillstånd. Nästan sådär utsövd. Så det var så här det kändes när man har sovit tillräckligt! Disken kvarstår men själv diskhon är löjligt liten, SÅ mycket disk är det inte egentligen. Inte mer än att man kan överväga att ta tag i den efter frukost.

Sick little me

2007-08-16T12:39:00.000+01:00

Snorig till max sitter jag hemma och förgås tidvis av tristess. Drömmer febriga drömmar om hur jag vill bo och hur jag inte vill bo. Fixar vuxna saker som att säga upp abonnemang. Byebye Felia och fast telefon. Byebye Bredbandsbolaget. Pratar med A-kassan och kommer fram till att jag lika gärna kan gå ur där också eftersom man inte kan få reducerad månadsavgift när man pluggar.
Igår var jag också lagom förkylningsmatt men då i intressant kombination av sexuell frustration. Flickvännen verkar däremot inte ha någonting emot mina snoriga Pillow Queen-tendenser. =) Själv kan jag däremot tänka mig mer upphetsande saker än: Kom och sätt på mig... snörvel...
Idag är däremot snorigheten än värre så min sexlust verkar också ha sjukanmält sig. Däremot är jag fortfarande bortskämd till max då flickvännen verkar ha som plan att komma hit och stoppa lunch i mig. Wee!

(Okej. Revidering. När hon kommer hit och hånglar upp mig så känner jag mig indeed sexuell trots snoret... Heh. Vem försökte jag lura.)

Plågsamt men snart slut för den här gången

2007-08-14T09:09:00.000+01:00

Att jobba alltså. Tidig morgon, andra dagen på jobbet efter semester. Nästan ont i halsen och distinkt täppt i ena näsborren. Men jag har inte så många arbetsdagar kvar längre och löneansvarig stoppar in huvudet och undrar hur många semesterdagar jag har innestående. Diademet är förövrigt den i särklass bästa blomvattnaren och husdjurspassaren ever. Inte bara att djuren ser icketraumatiserade ut och blommorna lever. Utan darlingen har dessutom städat. Inte för att jag lämnade lägenheten i totalt kaos men det var klart mer städat när jag kom hem än när jag åkte. Middag som tack kanske... Diademet kommer snart strimla mig levande om hon inte får träffa min flickvän snart. Och jag vill ju att de ska träffas, båda viktiga och bra i mitt liv. Men det är som att månaderna har försvunnit i en blinkning.
Bästa vännen som bor några kvarter bort springer då och då på min flickvän på matlivs. Vilket gör att söta en gång kommit hem med något ätbart och sagt att Bästa vännen har nämnt att jag tycker om det. Och Bästa vännen har ju indeed koll.

Koll börjar jag även få på bilen efter förra veckans långresa tur och retur. Drivknutarna smattrar hemtrevligt när man svänger som en liten påminnelse om att de någon gång tänker bli helt kaputt. Någonstans mitt i veckan började bilen låta alldeles fördjävligt. Och oljudet tilltog. Vi slog våra kloka huvuden ihop och funderade. Undra om det är så här det låter när drivknutarna ger upp? Eh. Men bilen rullade rätt snällt fortfarande om än med mycket oljud. Räddningen kan vara släktingarna i norr. Som när vi rullade in på deras uppfart inte sa "Hej!" utan "Ni har en trasig ljuddämpare!" Jag bad dem visa och visst. Under bilen satt ett rör som hade rostat sönder alldeles bedrövligt mycket, så där så att det hade lossnat från lådan (läs: bakre ljuddämparen) där det ska sitta fast. På sätt och vis var det humor att åka i en liten röd bil som lät som en mycket stor bil men väldigt mycket motor. Folk vänder på huvudet och får det inte att gå ihop. Nå, de som inte förstår att ljuddämparen är trasig alltså. Jag tänker nog bli bra på motorer, det är sjukt irriterande att inte veta hur allting ska fungera...

Tillbaka

2007-08-12T18:25:00.000+01:00

Hej storstad! Vart kom alla människorna ifrån? Och alla bilar? Jag vänjer mig alldeles för fort vid trevliga ljud som sus i skog, eldigt sprak och vågor mot stenig strand. Kåda som fastnar på huden och varmvarm bastu. Fyr som blinkar om natten. Tankar och känslor pratades igenom. Det är rätt trevligt att faktiskt veta det jag trodde, att vi tänker ungefär på samma sätt när det kommer till relation och förhållande. Kommande flytt blir lättare av att veta det.
En vecka går för fort. Tiden går fortfarande för fort. Kusinbarnen jag ser ungefär en gång per år hade växt sen sist. Släkten smått förvirrad över att det inte var samma flickvän som sist.

På den långa hemvägen så svängde vi förbi min kommande hemstad och jag tittade på några av studentbostadshusen och kom fram till att jo, där kan jag nog bo. Anmälde intresse på ett rum nu när jag kom hem och får veta om någon vecka. I sådana fall blir det flytt redan till septembers början. Där kommer jag få nära till skog. Men det är läskigt att rycka upp sina rotade rötter för att plantera om dem någon annanstans.

Ljuva kontraster

2007-08-05T23:14:00.000+01:00

Jag gick inte på den den stora tjejfesten eller Ms Gay. Däremot gick jag på Dekadance och det ska jag nog göra igen. Folk har skojiga kläder på sig, vissa mer ambitiösa än andra. Sådär så att jag nästan tänker på maskerader från barndomen. Kombinationen med darkroom gör däremot att man hinner bestämma sig för att det hela är klart barnförbjudet. Det plus att en del nästan inte har några kläder alls på sig.
Och snart blir det skogar i norr istället. (Jo, jag har nordliga anlag.) Blåbär och fotogenlampor. Långt från Dekadance. Men jag trivs strålande bra även där, jag vill ha natur och dekadenta fester för att bli nöjd. (Nå, plus en bunt av helt andra saker. Men det är så praktiskt att generalisera ibland.)
Den närmsta veckan blir av praktiskt skäl internetavgiftning, no more blog this week. Och jo, pappa paraderade stolt. Och ringde sen för att berätta att han var jättetrött för att han hade gått hela vägen. Jag är inte så lite stolt.

Tusen tankar och många människor

2007-08-03T13:29:00.000+01:00

Människorna är trevliga men jag har nog nått en viss överdos av social umgänge. Det är visst Pride just nu och jag har traskat i parken en liten stund. Eftersom jag trots allt är bortskämd med dogtag. Men jag blev inte jättepepp av att mosa mig igenom alla människor som stod framför stora scenen. Förresten var tydligen alla dessa människor schlager-bögar enligt Mark som nog var konferencier. Jag som tyckte att det var alla möjliga olika människor där, t.o.m. ganska många kvinnor. Men vill man vara snäll med Mark som kan man nog tolka det som att alla som var där tyckte om schlager och därför för kvällen kan identifiera sig som schlager-bögar...?
Tätt med folk. Och även en rätt intim känsla som infinner sig när man kan konstatera att nu står två tidigare sexpartners till mig samtidigt i det här tältet. Och minst en buksyster. Tur att vi är såta vänner allihopa.
Jag har dansat pardans och det var sjukt kul. Samtidigt glömde jag alldeles bort att gå på release-festen för Stora Sexboken. Shame on me. Men jag hörde att succén var total och något annat hade jag aldrig trott.
Detta med studentbostäder förresten. Ska man nöja sig med något halvsunkigt och tänka att man kan byta upp sig efter något år? Bara för att det vore skönt att kunna flytta snart och slippa parasitera hos andra människors soffor någon längre tid. Eh. Jag vet inte.
Lite mer festligheter och med dem sena kvällar blir det och jag har en väldans fin stass hängande som ska premiäranvändas. Ev. har jag också en förälder som vågar gå med Stolta föräldrar i paraden i år. ;-) Hoppas att modet räcker hela vägen.
Det är roligt att se alla de där knappt myndiga som är på Pride för första eller andra gången och allt är spännande och stort och nytt. Samtidigt kan jag inte alls koncentrera mig på Pride själv. I tankarna är jag redan på väg bort från min hemstad mot ny sysselsättning.

Trött om kvällen

2007-07-27T19:28:00.000+01:00

Men så har en bunt nyttiga saker gjorts. Tider har bokats och kattmat har köpts. Och jag ska bli med cykel! Jag är totalt imbecill när det kommer till cyklar så då är det tur att man kan ruska fram folk med koll. Annars vore nog risken att jag köpte skräp dyrt alt. inte vågade köpa någon cykel alls. För alla cyklarna som säljs på Blocket är väl stulna? Eller?
Då är det tur att man råkar vara bekant med en flata som jobbar i en cykelaffär.

Bästa vännen antyder att jag just nu gör många saker som är ovanligt crazy. För att vara mig. Inte bara så att jag plötsligt får för mig att dricka rött te. Kanske är det så att man blir modig när livet är bra och glatt i övrigt. Eller så vill förändringar få sällskap av andra förändringar. Hur som helst är det trevligt.

Kompetenta flickor

2007-07-25T18:03:00.000+01:00

Idag har vi fått igång en bil som har stått stilla och avställd i två år. Och stiftat bekantskap med Svensk Bilprovning. Sånt som ingen av oss har koll på egentligen. Instruktionsbok fanns icke i bilen. Men en bil behöver ett laddat batteri och vips vaknar den till liv. Det ska helst sitta fast ordentligt. Motorolja är bra så det kan man hälla i (på rätt ställe). Spolarvätska ska tydligen alltid spädas med vatten innan användning upptäckte vi. Så nu vet vi det. Och det gick att hälla i lite vatten så där i efterskott. Och vatten i kylaren. Sen åkte vi. Fina som är den med körkort har aldrig kört i storstad. Jag är en flicka med rätt dåligt lokalsinne men med vägbeskrivningar från Eniro kan man komma rätt. Man kan även komma helt fel så det är en hit att använda sunt förnuft också.
Bensin finns i 95 och 98 oktan. Och man kan stå på en bensinmack och inte ha den blekaste aning om vilken sort den aktuella bilen vill ha för att bli glad. Om man sväljer ev. stolthet kan man gå in och fråga de som jobbar där. (Vår bil ville ha 95 oktan.) Dessutom ska man komma på vilken sida av bilen som bensinlocket sitter.
Fylla på luft i däcken är rätt läskigt, jag menar de kanske blir ledsna om man trycker i för mycket luft?
Vi hittade hur som helst till bilprovningen sen! I god tid. Hångla är som bekant ett trevligt tidsfördriv. Även om jag associerar en smula till dåliga porrfilmer när det kommer till flatigt hångel i en bil utanför en bilverkstad fylld med manliga män. Haha. Desto bättre att ta idén tillbaka till sin egen, att hångla är trevligt när man har tid över - även i en bil utanför Svensk Bilprovning. Det finns alltid varningsskyltar om att rökning är förbjuden (och en om "explosiv atmosfär"...). Precis bredvid gick det förbi en rökande kvinna. Men vi flög inte i luften.
Informativa skyltar blinkar, bara man har koll på vilket registreringsnummer ens bil har. Sen skulle man köra till "Port två". Vilken port då? Det fanns flera och den första märkt med "2" var fel för där stod redan en bil. Men det fanns en till och den var rätt.
Och jo, bilen gick igenom. "Den har stått stilla länge va? Mycke spindelväv på undersidan..." Vi måste byta lampor bara.

Det hela var riktigt skoj men jag vill ha mer koll! Och det är en smula coolt att vi lyckades fixa så att den dära bilen inte har körförbud längre.

Om någon skulle fråga mig i höst om min sommar.

2007-07-23T11:05:00.000+01:00

Så skulle jag nog säga. Eh. Semester. Kärlek. Sovmornar och promenader. Sex. Och bra böcker. Sommaren försvinner så fort. Tänk om man kunde trycka på en paus-knapp just när att är sådär bra.
När det kommer till böcker så är jag lyckligt lottad just nu. Dels kunde jag hämta ut senaste Harry Potter på mitt paketutlämningsställe redan i lördags. Och senare samma dag så sätts Stora Sexboken i min händer. Den är så fin och så bra. Tänk om den hade funnits för sisådär 10 år sedan. Den har en bredd som gör att vem som helst som har sex med tjejer kan ha glädje av att läsa den. Så exemplar på varje bibliotek, på varje ungdomsmottagning. För att inte tala om alla bokhyllor och nattduksbord. Ett eget exemplar rekommenderas, jag tror det är en sån bok som är svår att få tillbaka om man lånar ut den. Fett med cred till Malinda och Helene som skapade!

Jag och min Double Strap Harness

2007-07-20T11:30:00.001+01:00

Har bekantat oss. Vilket skänkte en viss känsla av att vara en tonårig oskuld igen. Fast av den manliga sorten. Det är här (och för all del annars också) jag varmt rekommenderar en bejakande sexpartner med humor och självdistans. Och att man helst själv också känner sig någonting ditåt. Så att man kan skratta åt ev. små svårigheter istället för att det blir jobbigt på något sätt.
Den är förvånansvärt bekväm. Mjukt skinn. Ser helt okej ut. Som jag gissade så var det svårare att hitta en bra vinkel kontra den varianten man sätter på låret. Men när man väl har kommit så långt så är det trevligt. Gled kanske en liten smula så jag skulle nog spänt den lite hårdare från första början. Däremot har man bra kraft och kontroll på rörelser.
Kopplingen till hetero-sex är rätt tydligt, men samtidigt finns det ju ingen heterosexuell man inblandad i det hela så sådana issues kan man lägga på hyllan. Eller använda lår-varianten.
Övning ger färdighet men ack så praktiskt det vore om man faktiskt hade haft känsel i dildon. Mycket sex kan som känt ge skavsår (Använd glidmedel!) och entusiasm tillsammans med dessa leksaker kan även skapa ett blåmärke. Ett litet ömt område som nog fick ta emot mycket av kraften i rörelserna. Men man är ju ingen mes så sånt kan betraktas som småpotatis kontra trevligheterna.

Lite lat

2007-07-18T12:14:00.000+01:00

Har jag nog blivit. Men jag har semester just nu, okej? Dagarna går. Jag pussar på en söt flicka. Råkar av praktiska skäl dra med henne dit där även en snutt av min familj var. Det hela har sakta med tiden fått en ganska seriös prägel. Känslor som stannar kvar.
Sovmornar, promenader. Man kan ge sig på att laga en egen laktosfri version av Chicken Tikka Masala bara genom att läsa på innehållsförteckningen på de färdiga burkarna i affären. (Det hemkokta receptet kan fås om så önskas.) Och det blir jättebra.
Man kan ha sex halva nätterna. Man kan prova harnesk nummer två. Den mer traditionella som sitter runt höfterna. Recension av den kommer.

Jag erkänner...

2007-07-14T23:22:00.000+01:00

Jag gjorde mer än fantiserade. Så jag kan snarare ge en liten recension på prylen som fastnade i tankarna hos en viss flata senaste veckan. Den är skojig. Den inför ett touch av konditionsträning som jag nog mest har förknippat med mina få hetero-experiment.
Jag inser att jag tycker att det är otroligt trevligt att sätta på en tjej. Att det är lite svårt att manövrera någonting som man inte har någon känsel i, men å andra sidan får man rätt rask feedback från sin partner om det man försöker göra blir bra eller inte. Jag tror att man skulle få lite bättre kontroll med ett traditionellt harnesk som sitter runt höfterna. (Lovar att återkomma när den varianten är provad.) Å andra sidan, det faller sig så självklart för mig att trycka upp låret mellan benen på en annan brud. (Däremot kan det leda till olyckor om man skulle råka hångla med kille och göra samma sak. Rekommenderas inte.)
Man kommer riktigt nära! Ens lår har en diameter som passar väldigt bra mellan någon annans ben. (T.ex. kontra ens höftbredd.)
Och en cheezy biverkning. Sh! tillverkar ju egna silkondildos i diverse former, storlekar och färger. Det är fab! Dvs. man måste inte ha en tuggummi-rosa dildo om man inte väldigt gärna vill. MEN - basplattan som gör att dildon kan fästas i ett harnesk... Är stadig. Och hjärtformad. Vilket i kombination med denna harnesk ger ett hjärtformat avtryck på låret.

Världsfrånvända timmar

2007-07-12T10:28:00.000+01:00

Två veckor är otrevligt lång tid att inte träffa någon viktig på. Och lite läskigt när man inte har känt en person så lång tid dessförinnan. Tänk om man bara inbillat sig allting. Känslor kan vara flyktiga. Men när hon sen kom tillbaka på kvällen så var min primära vilja att inte släppa henne ur min famn. Talförmågan ville inte vara med men alla små nervändar var vakna. Då kan man skrota tvivel. Samtidigt nästan gråtfärdigt övertrött. Miljoner spänningar, även om skola och framtid som släppt. Jag sov lika lite i natt som de senaste nätterna men min kropp och själ är mer tillfreds idag.
Sömnig och halvt vaken i min säng imorse. Egentligen skulle jag bara krypa ner, pussa på henne och säga att jag går till jobbet. Att tidningen ligger vid fotändan av sängen. Jag reste mig först en timme senare. Leende slog hon armarna om mig och berättade att nu var jag fast. Lekte med tanken att ringa jobbet och säga: Tyvärr, jag har fastnat. Kan inte alls komma in idag.
Men jag ska föreställa en sån där vuxen människa så nu sitter på jag på jobbet ändå. Till slut. iTunes slumpar fram den ena bra låten efter den andra. Då vet jag att jag mår oförskämt bra för iTunes har egentligen inte min musiksmak om mornarna.

Tjoho!

2007-07-10T14:09:00.000+01:00

Jag är antagen! Jag har chansen att få utbilda mig till mitt drömjobb. Jag prenumererar på Om ett ord där man får mail varje dag med ett nytt ord. Gårdagens ord illustrerar helt dagens känsla.

"Vimmelkantig
Måndag 9 juli 2007.
När man är vimmelkantig är man yr och snurrig. Ordet används både bokstavligt och bildligt - om att ha varit med om något som gjort en alldeles utmattad.
Vimmelkantig har använts i svenskan sedan mitten av 1600-talet. Det är en sammansättning av det svenska dialektordet vimla eller svimla, att yra omkring, och av kantig.
Vimla har sitt ursprung i tyskans wimmeln, att röra sig ryckigt. Och kantig används ofta för att beskriva någon som är klumpig eller ryckig till sättet. "Han var så svensk, så klarögd, så butter och kantig, denna unga, linhåriga profet", skrev DN 1933."

Och imorgon kommer hon hem. Gudarna (som jag inte tror på) ler mot mig idag.

Åh jag dör....

2007-07-09T17:14:00.000+01:00

Kan de inte bara fixa klart nu så att jag kan titta på mitt antagningsbesked. Snälla? Nu...? Men man ska väl inte vara allt för ivrig om budet är ändrat från "senast kl. 14" till "tidigast kl. 18".

I väntans tider

2007-07-08T20:05:00.000+01:00

Jo, jag har sökt en sån där utbildning. Imorgon kväll får jag veta om jag ska rycka upp mina rötter från den här staden och flytta till en annan. Flytta till en viss frihet men till prestationer och krav. Flytta ifrån älskade människor. Flytta för en framtid. Flytta för förändring, både positiv och negativ sådan.

Dagarna har flugit fram. Det känns som om det nyss var torsdag och jag tyckte att dagarna stod stilla. Men icke. Snart besked. Och sen kommer hon hem. Mycket bra.

Mina blickar kan döda...

2007-07-06T08:49:00.000+01:00

Så jag kanske borde lära mig att tänka på vart jag riktar dem... Det finns människor som är jobbiga. Sen finns det packade människor som är jobbiga. Det finns unga überhetero grabbar som just i gäng är skitjobbiga. I synnerhet om de är packade...

Trånga utrymmen som bussar och tåg. Många människor. Lilla jag. Och ett gäng packade kaxiga grabbar. En utmärker sig som en liten smula mer kaxig än de andra. En sån som ställer sig för nära. Det fanns inget utrymme att backa undan på. Så ja. Jag spände blicken i honom. Med tanke på att jag inte alls var upplagd för debatt den dagen så var det korkat. För då skulle jag givetvis involveras i diskussionen... Han frågade om min åsikt i en fråga med hänvisning till att jag "såg ut som en demokrat". Haha. Klämde ur mig någon lagom defensivt om att jag inte kände hans polare så att jag inte hade någon aning om just grabben som diskuterades förtjänade "att krypa" eller inte.
Sen vandrade grabbens tankar vidare varpå frågan "Äru homosexuell eller?" kom... Till grabbens stor chock svarade jag ja. Så han var tvungen att fråga en gång till för att se om han verkligen hörde rätt. Sen såg han nöjd ut, sträckte på sig som en tupp och skanderade leende för mig och alla andra passagerare: "Asså, du är nog bra på vad du gör men jag är europamästare i att slicka fitta!" Hahaha. Jag visste inte att det anordnades EM i sådana färdigheter. Men jag var trött, inte alls på bra humör och därför infann sig en viss ilsken ton i diskussionen efter det. Så jag tror nog att de blev roade, grabbarna. Äsch, hade jag varit mer pepp hade jag kunnat ge något käckt svar som ptja... Att han kanske borde lära sig suga kuk också om han nu var fulllärd när det kom till fittslickande. Eller att jag misstänker att jag skulle ha färdigheter när det kommer till CBT. För jag tror nog att han hade varit tvungen att gå hem och googla den förkortningen. (Jag tänkte alltså inte på Cognitive Behavioural Therapy utan på någonting helt annat som förkortas på samma sätt.)

Eller så kanske jag borde lära mig att inte glo på folk om jag inte vill prata med dem. Men samtidigt har jag ett litet men växande behov att slänga käft. Kanske för att jag aldrig vågade göra det när jag var liten. Men jag ska nog välja mina strider lite mer kräset. Heh.

Sisådär 440 km bort.

2007-07-05T10:24:00.000+01:00

Det är tur att internet finns både här och där. Och vi sitter här på varsitt håll och skickar meddelanden med nästan identiskt innehåll till varandra samtidigt. Jo, vi förtjänar sannerligen varandra men det har jag tänkt redan tidigare. Livet är rätt bra ändå.

Det är farligt när man börjar titta på flygbiljetter och inser att egentligen... ja, egentligen så skulle jag kunna åka över helgen. Men det är ju så få dagar kvar nu. De går fort. Men om hon sa: Kom! Så skulle jag nog åka. Det är inte många människor jag är beredd att släppa det mesta av vad jag har i mina händer för stunden. Men hon finns. Och några innerligt älskade vänner.

Långt borta...

2007-07-03T23:12:00.000+01:00

Ibland är timmen sen och sängen borde locka. Ögon grusiga och trötta. En sådär lagom pervers diskussion fick tiden att försvinna. Men just precis nu, när hon skriver att hon saknar mig. Beröringen saknas. Då känns de återstående nätterna för många. Jag vill ha hennes ansikte mot min hals trots att det kittlas. Min hand vill vila mot den lena nacken. Det känns förtvivlat ensamt som att någons ensamhet skulle smitta många mil bort. Men jag är ju kapabel och självständig så imorgon lär ensamheten vara borta igen. Förrän till kvällen om jag råkar vänta tills jag är nästan övertrött. Då smyger den tillbaka på ett ofrivilligt återbesök.
Väntan. Denna väntan och annan väntan. Som tar slut en och samma vecka. Om jag lägger mig i sängen nu och blundar riktigt hårt så kanske jag kan vakna lagom till mitten av den veckan. När hon kommer hem och jag redan har fått det läskiga beskedet.

Jag har fått paket!

2007-07-02T18:08:00.000+01:00

Och det gick ganska raskt. Beställning sent på tisdag kväll, skickas iväg onsdag eftermiddag. Landar i Sverige på fredagen och kan hämtas ut av mig på måndag. Happyhappy. Skickades rekommenderat.

Är nu ägare till ett nätt litet harnesk i mjuk skinn som sitter bra kring mina smala höfter. Möjligen lite vekt att sätta någon jättedildo i, men jag hade inte tänkt börja där heller. Attans att jag är lite av en gräsänka just nu. Men den som väntar... Bara en och en halv vecka till.
Otroligt trevligt med leksaker i silikon! Hur kan man vilja ha andra gummilika material, kemiskt stinkande och fulla av ftalater?

Jag och min Bögbjörnpappa och mitt eventuella körkort

2007-06-30T14:58:00.000+01:00

Jag har en bög. Eller från början var han en granne och jag var typ sju bast gammal. Sen skaffade han en lika björnig make och jag växte till mig. När jag halvtomhalvt skräckslagen bevistade mitt första Pride i tonåren sprang jag på dem och de lade sina beskyddande vingar över mig. Det är en trevlig grej att ha björnpappor. Min Bögbjörnpappa är väldigt mycket bög och har pryttlat med design och som kock och går på läderklubb. Nu verkar det som att de ska skiljas. Å andra sidan har jag bondat mycket mer med Bögbjörnpappan som jag har känt sedan jag var sju så det är inte jättetraumatiskt om Bögbjörnmaken försvinner ur mitt liv.

Nu är tanken att jag ska bli ett tuff brud med körkort till skillnad från en tuff brud utan körkort. Det har blivit dags att ta tag i det projektet.
Och vem passar inte bättre som handledare än min Bögbjörnpappa. Så vi har precis genomlidit en tidig morgon för att gå på en handledarkurs som man tydligen måste gå på numera om man ska få övningsköra privat. Föräldrar med sina barn plus konceptet pojkvän som ska handleda sin flickvän verkade övriga gänget bestå av. Plus mig och min Bögbjörnpappa. Å andra sidan lärde man sig lite. Och informationsvideon om trafiksäkerhet från vägverket var från fräsigaste -80 tal. Självklart med actiontäta klipp på krocktester så att man kommer ihåg att man är extra dödlig i en plåtlåda på hjul. Tanten berättar att tjejer ofta underskattar sina körkompetens och att killar överskattar sin. Sen slängde hon ut frågan om någon trodde att det faktiskt är så att killar är bättre på att köra bil. Varpå ett par säger ja!? Som tur är så uppdaterar tanten deras kunskaper om detta.

Lång dag går mot sitt slut

2007-06-28T22:17:00.000+01:00

Efter en tolvtimmars arbetsdag, när man kommer hem halv tio på kvällen och gick hemifrån kvart i sju på morgonen. Då infinner sig lugnet när man sitter nyduschad men blött hår, när arbetskläderna är avtagna och ersatta med morgonrock. När man kan göra någonting varmt att dricka och lukterna från jobbet inte längre sitter i näsan.
Då kan man begrunda hur jag ska stå ut nu i två veckor. Nu när Hon har åkt hem för att hälsa på. Två veckor känns löjligt långt, det är ju bara två veckor. Tiden kommer gå fort, eller hur? Jag lär väl inte alls hinna sakna henne förfärligt? Hon åkte idag, jag pussade på henne tidigt tidigt imorse innan jag åkte till jobbet. Hon var varm, sömnigt halvvaken och mjuk. Så där så att jag skickade stora ord till henne i ett sms, på väg till morgonbussen. Nå, de där orden har redan varit på väg ett tag och det är nog en sådan sak jag vill ha sagt innan någon betydelsefull ger sig iväg bort en tid, på resa.
Gårdagen innehöll även otrevliga nyheter, sådana som gör mig trött och ledsen. Känslor som omformades till beslutsamhet, en viss sak måste jag göra för att bli fri. Så jag roddade i det, trots att jag egentligen enbart hade velat svepa in mig i hennes famn och så där bara råka glömma bort omvärlden. Ibland suger det att vara vuxen och ansvarstagande. Och det stjäl förbaskat mycket energi.

Serious shopping!

2007-06-26T19:37:00.000+01:00

Först surfade jag själv. Sen surfade jag med henne en kväll. Och det skapade en hel del idéer. Vissa mer hardcore än andra. Och andra kanske lite mer nybörjarvänliga.
På mitt konto fanns det retroaktiv löneförhöjning, sådana där oväntade pengar som man nästan måste göra någonting trevlig med.
Halvtrött efter jobbet (som idag bl.a. inkluderade att klippa en stor gräsmatta). Framför datorn. Jag tänkte: Äsch! Let's shop. Att inte heller fraktkostnaderna visade sig vara blodiga fick mig att plocka fram Visa-kortet. Så nu kommer jag glatt sitta och vänta på paket från Sh!

Midsommarhelg

2007-06-24T10:33:00.000+01:00

När pappa ringde och undrade över min midsommarhelg så fick han en något censurerad version. Vi eh... lagade och åt mat (sant) och promenerade (sant). Pratade om livet (sant). Att vi igentligen sågs, åt mellanmål, sov middag, hade sex, lagade och åt middag, gick på promenad. Tittade på havet och sen hade sex halva natten. Behöver han inte veta. Det är inte som att vi gjorde något hälsovådligt. Risk för skavsår föreligger möjligen.

Femmelicious (eminent blogg!) skrev inte helt nyligen om fenomenet fontänorgasm. Någonting så där crazy som gärna skildras i porrfilm med en käck titel som "She squirts!!!". Inte mig själv förunnat (än så länge). Men jag har en gång haft en partner som kunde. En mäkta häftig känsla var det att kunna framkalla någonting sådant hos henne. Enligt henne var det definitivt en mer kraftfull orgasm än de andra. Det krävde heller ingen G-punktsstimulans, alla fungerar helt enkelt högst individuellt när det kommer till sex och orgasmer. Hur man kan ta det för urin begriper jag inte, vätskan har inte alls någon sådan doft. I en del porrfilmer kan det dock tänkas vara just urin. För i porrfilm som i alla annan film, kan man på gott och ont fejka det mesta.

Egentligen borde det vara lite kaos nu

2007-06-22T10:17:00.000+01:00

Dödsfall på andra sidan vattnet, sjukdom på andra sidan stan. Meddelanden på mitt mobilsvar som jag helst vill slippa. Helg som inte är förknippad med de gladaste av minnen.

Trots detta lugn. Min egen privata sfär verkar ha bolstrade väggar som inte riktigt släpper igenom otrevligheterna. Sena meddelanden med trevligt och barnförbjudet innehåll följt av mer filosofiska diskussioner. Morgonfil överströdd med smultron. Trevligt mycket lön som trillar in på kontot. Tittade en gång till på lönespecen och upptäckte siffror som innebär löneförhöjning. (Å ena sidan är det väldigt trevligt att plötsligt få mer lön, å andra sidan tyder det väl kanske fortfarande på dåliga rutiner och bristfällig kommunikation när ingen talar om för mig att min lön har höjts...)

Sommar!

2007-06-20T18:11:00.000+01:00

Och vet ni, jag har ett sommarjobb! Ett extrajobb som jag slitit med under hösten, vintern och våren komplett med en arbetsgivare som är ett riktigt rivjärn. Men nu är det sommar och jag behövs hela dagar.
Chefen bjöd mig resolut på lunch ute i solen på stan efter en tyngre och illaluktande arbetsuppgift. Sen mera jobb följt av kaffepaus ute i solen. I förbifarten blir jag ombedd att plocka av chefens smultronland och ta med hem! (Chefen är allergisk.)
Så nu sitter jag här hemma, trött men med en liten burk med mogna smultron och funderar på om jag kanske ska ta en joggingtur idag igen.

En besserwisser, två ...?

2007-06-18T20:23:00.000+01:00

Och pannkaksstekning. Ni anar inte så mycket åsikter man kan ha om småsaker. Då är det tur att vi båda ska vara sådana där vuxna människor som kommer på oss själva och kan skratta åt det hela. Dessutom är jag egentligen inte överförtjust i att just steka pannkakor så det är en ära jag glatt kan överlåta.

Så nu står den söta och steker pannkakor och jag försöker blogga. Det är lättare att skriva när man inte är distraherad. Ett luddigt djur har bosatt sig i min famn. Det distraherar också. Det är lättare att skriva när man är lite missnöjd än när man är nöjd. Förmodligen för att man hellre distanserar sig en smula från verkligheten när den suger och ser den på lite distans. Då kan man skriva om den. Nu är jag nöjd. Och vill inte tänka alls. Jag känner ju, räcker inte det?

Sex, sömn, mat och trevliga promenader verkar vara ett recept som håller mig nöjd. Däremot kan det dyka upp små fjantiga biverkningar. Som kan ha med sex att göra. Det var hur bra som helst när plötsligt mina vadmuskler bestämde sig för kramp. Aj säger jag bara. Smärta på helt fel sätt. Otroligt frustrerande. Skrattande rullade jag runt i sängen och försökte få mina krampande vader att slappna av. Haha. Tur att hon har ett sinne för humor.

Ingen förseningsavgift

2007-06-16T22:04:00.000+01:00

Långsam lördag. Jag har fått sovmorgon, frukost, solsken. Promenad och vågor. Pussar, lunch och middag. Det blev ingen förseningsavgift på filmerna. Det är inte riktigt någon förseningsavgift på mig heller, även om man halvt oplanerat råkar låna mig sådär lite mer än ett dygn i sträck.
Nu sitter jag hemma igen och tänker att imorgon nog också blir en bra dag för jag kommer hinna pussa på henne då med.

Slicka fitta!

2007-06-14T10:50:00.000+01:00

Bl.a. Lebben har skrivit om det smått jobbiga med att förväntas slicka fitta om man själv inte riktigt är med på noterna. Jag tänkte vända på frågan. Hur frigjord jag än må känna mig ibland så har jag aldrig lyckats känna mig helt bekväm med fittslickandet. När det kommer till att bli slickad alltså. För passivt? Läskigt intimt? Att slicka fitta däremot är skoj när det uppskattas. Har inte funderat närmare på det och glatt ägnat mig åt annan sexuell praktik. Blivit slickad ibland men aldrig blivit särskilt till mig av just det.

Men så kom Dialekten in i mitt liv. Med en sexuell kreativitet och intensitet som håller mig leende dagarna igenom. Och hon går in för fittslickandet med en sådan entusiasm att jag utan några störande tankar når fascinerande höjder. Så jag får nog börja betrakta mig som frälst. Hemligheten bakom det är nog just att hon framstår som så totalt bekväm med det hon gör att jag inte kan låta bli att gilla läget.

Kidnappad och bortskämd

2007-06-12T10:06:00.000+01:00

Jag ägnade helgen åt att pryda Dialektens nyinköpta säng. Jag har inte längtat hem alls. Jag har sömnigt sträckt på mig mellan lakanen och hon har gått iväg för att köpa frukost. En frukost som serveras ute i värmen, i lätt skugga under ett körsbärsträd.
Kombon, kombons polare och Dialektens flickvän har dykt upp och vi har suttit där ute i trädgården. Det har varit riktigt gemytligt, det ni!

Jag kan tänka mig att göra om det hela. Jag placerade min tandborste i hennes badrum som en form av litet löfte. Idén var att köpa en ny tandborste under dagen sen. Men jag var sömnig och hängde med Bästa vännen. Och vips var klockan bortom stängningsdags. Ingen tandborste. Däremot väldigt lagom tid för att möta Dialekten som precis jobbat klart. Lömskt fick jag med henne hem till mig. Där jag sen lånade hennes tandborste som redan har bosatt sig i mitt badrum.

Ett litet i-landsproblem. Det är rätt bra att även sova på nätterna. Ibland i alla fall. Men inte tänker jag på sömn när Dialektens nakna hud uppenbarar sig precis intill mig. Vi har försökt och tänkt på sömn säkert i flera minuter till en början. Men sen så hamnar någon fingertopp någonstans på någons kropp och någons andning ändras. Och då är det klippt. Så vi tänkte att man kanske kan snabba på det hela lite. Så man hinner sova också. Och igår fungerade det faktiskt. Eller jag tänkte på sömn först. Sen tog hon ett sådant tag i mig att jag inte kunde tänka på något annat än henne. Men vi lyckades göra en intensiv med kort sak av det hela. Mycket bra när man måste upp dagen därpå.

I know goes really poly och annat

2007-06-09T13:53:00.001+01:00

Jag har fått träffa henne nu. Dialektens flickvän. Flickvännen har i sin tur bl.a. en relation med grabben som Dialekten delar lägenhet med. Jag visste att alla tre skulle vara där och det skapade en liten men orolig känsla i magen.
Men sen så tänkte jag: Äsch, jag vill ju faktiskt veta om det här kan funka. Så jag åkte dit. Kombon har jag redan träffat. Flickvännen visade sig vara en försiktig och blyg tös. Och det hela kändes en smula konstigt men helt hanterbart. Kanske ytligt men om flickvännen hade gett ett mer kaxigt och självsäkert intryck så hade min osäkerhet blommat ut. Men nu lyckades jag inte läsa in något hot eller någon konkurrens i henne, hon var bara helt oförargligt närvarande. För att en stund senare ge sig iväg tillsammans med grabben.

Lugn och trevlig förmiddag med Dialekten. Hon har förresten köpt en bredare säng nu så att man kan sova utan att behöva trängas. En 90-centimeters säng är ju i det minsta laget, i varje fall om man även vill kunna sova båda två.

Promenera med henne till jobbet. På vägen där fick vi sällskap. En slajmig och ev. homofob variant: Snuskgubben som gärna fluktar lite. Eller mycket. Han dök upp bakom oss i rulltrappan och ställde sig nära, sådär så att man tror att han kanske vill gå förbi. Så vi makar på oss men han står kvar och tittar med stora ögon. Trappan tar slut och vi vandrar sakta mot Matlivs. Men nu med denna nya svans ett par meter efter oss. Vi närmar oss Matlivs och saktar in, medvetet långsamt. Fluktarn passerar men stannar ett par meter bort och fortsätter att stirra. Vi glor tillbaka vilket får honom att osäkert trampa fram och tillbaka. Jag kysser henne och vänder mig om för att gå tillbaka och hemåt. Tror ni inte att Fluktarn hänger på! Jag hade ett ärende på Apoteket en bit bort och dröjde mig medvetet kvar där inne en stund. När jag kom ut igen syntes han inte till.

Jag ser homofober i buskarna

2007-06-07T14:32:00.000+01:00

Och lite varstans tyvärr. Jag kan snart fira nästan 10 år som öppen flata. Galet! (Men så började jag rätt tidigt också.) Jag går gladeligen med flickor i handen på stan och drar mig inte för att pussa på dem. Jag möter upp människors blickar med leenden om jag orkar. På köpet har jag fått ögon i nacken och känsliga små tentakler omkring mig. För att kunna känna av om stämningen plötsligt förändras. För att inte missa hastiga rörelser i närheten.
Igår hade jag och Dialekten ett ärende inte helt långt ifrån en plats som några timmar tidigare kryllade av högerextrema typer. Jag noterade defensivt varje kortsnaggat huvud i närheten av oss. Men det var helt vanliga medelvänliga svenssons alternativt nassar som dolde sin tillhörighet väl.
Jag tror jag återsåg alkisen i hemmakvarteret som en gång blev så provocerad att han sjönk till nivån av mordhot. Nu fanns ingen sådan reaktion, men det kan ha varit fel gubbe. Tur är det, den gången blev jag nämligen våldsamt arg.

En dag som denna

2007-06-05T16:14:00.000+01:00

Solig, varm och vacker. Jag har blott och endast sex i tankarna. Jag skyller det helt på en person och det är egentligen ganska trevligt. Kanske en smula opraktiskt om jag nu förväntas vara produktiv i övrigt.
Jag ägnade bl.a. en stund åt att kontemplera över analsex. Jag har stött på människor med högst skilda åsikter om detta, från "Fel hål!" till "Ja tack, gärna". Brudarna har oftare dragit åt "Fel hål!"-hållet och de där få men queera grabbarna åt motsatt håll. Det kan självklart ha varit en slump. Eller så är många övertygade om att brudar inte skulle kunna uppskatta analsex. Och det är klart. Det säger ju sig självt att sånt där "tjej-sex" inte inkluderar någonting analt för det är ju knappast någonting som fina flickor ägnar sig åt. Eller?
Självklart gillar inte alla allt och valfrihet är någonting väldigt sympatiskt. Men det är sjukt trist när man begränsar sig själv utifrån fördomar och andra människors åsikter.

En solig vacker söndag...

2007-06-03T19:38:00.000+01:00

Som denna så finns det så mycket man egentligen skulle kunna göra. Äta brunch med vackra människor. Kyssa söt flicka. Få solsken på näsan.
Eller så kan man stanna hemma i en ojämn kamp mot en förkylning som inte alls är välkommen. Tyvärr verkar den inte veta om det och satsar på att linda in min hals i ett smärtsamt grepp. Timmarna gick sakta framåt med hjälp av halva säsongen av Torchwood som enligt utsago skulle vara skojig utifrån "att karaktärernas sexualiteter skiftar väldigt mycket". Visst har det svept förbi lite samkönat hångel i rutan men jag är nog lite mer svårflörtad än så. Men det funkar som underhållning en sunkig dag som denna.

Juni!?

2007-06-01T12:39:00.000+01:00

Hur gick det till? Vart tog våren vägen? Maj försvann i en svindlande hastighet och nu är det juni. Jag dras med en viss sömnbrist men annars leker livet. Måste lära mig att sova om nätterna. Annars kan det leda till hysteriska fnissanfall mitt i natten som eventuellt involverar rosa elefanter och annat underligt. Men om man gick och la sig mycket tidigare? En god vision men svårt när någon jobbar sen kväll.
Jag lånade hennes hårborste imorse och såg vips ut som en riktigt prydlig flicka. Förrädiskt, kanske borde köpa en egen? Vinden ute omformade frisyren lite men det blåsiga vädret känns helt rätt idag. Precis som det gråa duggregnet kändes rätt igår kväll. Min glada väderacceptans kan ha någonting att göra med känslan av att vara nöjd med tillvaron.

Klubba tillsammans

2007-05-30T19:37:00.000+01:00

Jag har varit ute igen. Dansat, för egen del bekräftat fördomen om mängden äldre bögar på det aktuella stället och druckit öl. Tillsammans med Vackra dialekten som aldrig fanns mer än någon knapp meter bort från min sida. Nu vet hon iofs att krogen inte är mitt favorithäng så kanske försökte hon ge extra stöd därför. Men jag har en känsla av att vi inte skulle vikit många meter ifrån varandra annars heller.
Det är nytt för mig. Gå ut med partner. För jag har nog aldrig riktigt gjort det förut. Mest gått ut med vänner under singelperioder. Kanske sett krogen mer som en möjlighet till ragg än någonting annat. Men någonstans på vägen började jag tycka om att dansa och då kan det ju vara kul att gå ut för den skull också. För varför går man annars ut med en partner, om man inte tycker att det otroligt skoj att umgås just på krogen? För att visa upp sin partner?
Det beror förmodligen på var man går ut någonstans men jag brukar oftast inte se särskilt många par ute tillsammans. Eller så har mina ögon bara spolat förbi dem som ointressanta, vem vet. ;P Jag kände mig kanske en liten smula uppvisad nu senast men det var ganska trevligt. Definitivt även trevligt att dansa med någon som jag redan vet att jag vill ta med hem ett par timmar senare.

Heterosexuell familjelycka

2007-05-28T13:25:00.000+01:00

Jag befinner mig på en middag omgiven av människor som är halvt om halvt bekanta. Jag är ung och kvinna. Precis till vänster om mig sitter den yngsta mannen i sällskapet, som kan tänkas vara några år äldre än jag. Många i det här gänget är ljuvligt roliga och unga i sinnet. De har nördiga specialintressen som t.ex. Tolkien-sällskap.
Tvärst över bordet sitter en nybliven tvåbarnsmamma med sin lilla bebis i famnen. Rask spänner hon ögonen i mig och undrar om kanske inte jag vill låna bebisen lite. Haha. Sitter jag och ser så där fertil och bebissugen ut eller?!
Den är visserligen ohyggligt söt, pytteliten och somnade sött i min famn sen. Dreglade lite på min axel. När den skulle lämnas tillbaka så kom mannen vid min sida på att han nog också ville låna en liten stund. Så där sitter jag och räcker försiktigt över den sovande bebisen till honom. Och hu så heterosexuellt det kändes.
Nä ni. Jag vet inte om jag vill ha en egen bebis, inte än på många år i allfall.

Vackert

2007-05-26T19:53:00.000+01:00

Nu har jag typ varit på dejt sörrni! Bruden är sjukt snygg. Om man bara har en estetisk vision i huvudet så skulle vi tillsammans bli ett väldigt vackert par. Hon vill träffa mig igen.
Det finns ett minus kopplat till detta som egentligen inte alls måste vara ett minus. Mer än möjligen för den sjukt snygga bruden. Jag är redan alldeles nöjd. Det kan inga estetiska visioner bräcka. Som att sitta och studera en vacker pralin, men med okänd fyllning, när man redan är mätt på goda praliner.
Det kan kanske komma stunder när jag inte är nöjd längre. För få saker är eviga. Men idag var jag svårdejtad och funderade mest på mjuk hud och över att man faktiskt kan ha mycket intressanta diskussioner om blåmärken.

Pride. Eller inte Pride.

2007-05-24T08:58:00.000+01:00

Sommar kommer komplett med Pridefestival. Spontant är jag sugen på att åka bort på alldeles egen semester istället för att gå på Pride. Varför blir jag inte till mig längre? Pride var någonting stort, spännande och smått läskigt för länge sedan.
Om jag bodde någon annanstans, mer isolerat så skulle det nog se annorlunda ut. Om 51 veckor om året var motvilligt insmetade av heteronormativitet och garderobsliv så skulle Pride fortfarande locka och kännas lite som ett vattenhål. Men jag har tvärtom en homonormativ vardag. Jag har nästan inga heterosexuella vänner. Vill jag gå ut finns det flera alternativ. Vill jag ägna mig åt sexualpolitiskt påverkansarbete kan jag göra det året om. Så Pride... Parad är fortfarande roligt. Men annars gör det ingen gigantisk skillnad. Vilket lyxproblem.

Trevlig bieffekter

2007-05-22T08:36:00.000+01:00

Man kan stiga upp tidigt och gå hemifrån. Anförtro en vacker brud ett par extranycklar för dagen och lämna henne sovande i sängen.
I en ond värld hade bruden kanske varit av den sämre sorten och... Ja, vad vet jag. Trashat lägenheten? Sålt bohaget på svarta marknaden?
Men den här bruden verkar fortfarande vara väldigt bra. Så där så man många långa timmar senare kan komma hem till blommor på bordet och färdig middag.

Först ingenting...

2007-05-20T11:23:00.000+01:00

Sen allt på en gång. För visst verkar det vara så. För ett antal inlägg sedan skrev jag att jag funderade på tre brudar samtidigt. Och det är ingen hemlighet att en av de där brudarna har lyckats få mig på fall rätt ordentligt.
Men som genom ett trollslag så sitter jag nu plötsligt med mobilnummer till de andra två brudarna också. Varav den ena väldigt uppenbart har raggat på mig i ett mindre tillräkneligt tillstånd och sedan generat bett om ursäkt för detta. Heh. Råkade lova att träffa henne om en dryg vecka.

Och om jag vill så får jag. Underligt. Eller får och får. Det hela bygger givetvis på att någon ev. ytterligare brud tycker att konceptet är okej och att jag faktiskt vill själv. Intressant ny situation hur som helst.

Naglar

2007-05-18T09:26:00.001+01:00

Jag känner väldigt tydligt när mina egna naglar blir för långa. De stör och det känns som att det fastnar en massa skräp under dem. Och har man sex med tjejer så är långa naglar så gott som alltid en smula opraktiskt. Nå, om man har sex på ett sätt som innebär att fingrar får fitt-kontakt vill säga eller om man vill peta på andra slemhinnor.
Att klippa av sig sina forna långa naglar verkar kunna funka som ett litet statement. En bekant för många år sedan levde ett väldigt heterosexuellt liv och hade minutiöst välskötta lååånga naglar. Jag tycke att hon var en smula läskigt. Ganska många år senare sprang jag på henne på ett café. De långa naglarna var borta! Men det säkraste tecknet var nog att hon hånglade med en blond brutta.
Lite naglar kan däremot vara skoj. Jag är lite förundrad över några små märken som fortfarande kan skönjas på min rygg sådär två veckor efter tillkomstdatum.

Rekommenderas

2007-05-16T16:28:00.000+01:00

Ibland kan man finna tid där man inte trodde att den skulle finnas. Man kan hinna ses fastän klockan säger att det är sent. Man kan ibland stuva runt jobbscheman så att de passar ens verklighet lite bättre. Man kan få rara SMS med innehåll som "Nu är jag faktiskt klar med allt så jag måste egentligen inte sova hemma..."
Man kan tyst stiga upp en tidig morgon och göra de saker som måste göras medan en vacker människa sover i ens säng. Sen kan man krypa ner igen. Sex före frukost som enligt klockan borde vara före lunch skapar en grund för en mycket trevlig dag.

Tänka om.

2007-05-15T14:51:00.000+01:00

Man ställs inför nya situationer. Om bruden ska få fortsätta att linda mig kring sitt lillfinger på längre sikt innebär det för mig att för första gången gå in i ett öppet förhållande. Av den polyamorösa sorten. Det finns redan ett befintligt förhållande sedan tidigare. Hur ställer jag mig nu till det? Jag och Bästa vännen bollade en sen kväll. Och lyckades i varje fall teoretiskt demontera hela idén om monogami. Jag har redan tidigare tänkt att just ett sexuellt öppet förhållande skulle kunna fungera. Skulle jag då bli sårad av hon står någon annan människa nära även känslomässigt? Jag har själv stått t.ex. Bästa vännen närmare än personer jag har haft ett förhållande med. Vad skulle göra mig ledsen? Jo, om hon inte längre visade att hon tycker om mig. Om hon inte längre vill lägga tid på att träffa mig. Jag skulle bli ledsen över att bli bortvald. Men jag skulle bli lika ledsen för dem sakerna även i ett monogamt förhållande.

Just nu blir jag tillvald. Ingen svartsjuka blommar än. Det är en smula underligt att hålla henne i handen samtidigt som hon pratar med sin flickvän i telefonen. Det är ovant att flickvännen hälsar till mig och att jag hälsar tillbaka. Jag kan tänka mig situationer som kan bli underliga om jag tänker långt fram. På sån där familjebildning. På högtider som firas "ihop". Men just precis nu känns allting bara trevligt. Och kanske en smula skönt att jag inte måste lova någon evig trohet. Inte lika mycket prestationsångest.

Lesbiskt sex till lesbisk schlager...

2007-05-13T16:33:00.000+01:00

Bruden som för stunden lindar mig duktigt kring sitt lillfinger gillar konceptet med melodifestival. Vi bänkade oss framför hela härligheten och kombinerade detta med god mat. Blev glatt roade av det franska bidraget. Entusiastiska kommentarer, oftast av det dräpande slaget haglade. SMS med nära och käras åsikter dök upp och diskuterades. Men någonstans lagom tills det skulle börja röstas så försköts vår uppmärksamhet allt längre bort från schlagern. Och mer in under kläderna på varandra. Vem behöver kläder förresten, såna kan man ta av! Det fanns absolut inget minne av vilka länder som kom tvåa och tre, den kunskapen återskapades enbart med hjälp av DN imorse. Vår egen lilla värld var väldigt trevlig och vi var väldigt inne i den. Men i bakgrunden så stod fortfarande schlagerspektaklet på. Den serbiska och otroligt lesbianska balladen gick och vann. Och det slog oss att vi ägnade oss någonting som skulle kunna likna lesbiskt sex (jag är inte helt hundra på vad det är för någonting egentligen men jag har förstått att andra, oftast heteronormativa, människor tror att det är någonting jag ägnar mig åt) till tonerna av en misstänkt lesbisk powerballad. Sen skrattade vi oss halvt fördärvade. Ett charmigt internskämt. Bara att se henne djupt i ögonen och uttala ett känslosamt "Molitva!" för att få henne att kikna av skratt.

En sen, sexuell och humoristisk kväll kan följas av en långsam trevlig morgon. Hon passar så bra där vid mitt köksbord iklädd min morgonrock.

Happy!

2007-05-11T11:36:00.000+01:00

En rar kollega tog in en stor kvist blommande hägg. Jag har varit glupande hungrig och blev lycklig av misosoppa. Under dagen finns goda förutsättningar för att hinna träffa familjen OCH hångla. Det ni! Inte samtidigt, men efter varandra.
I huvudet har jag Nina Simones "Here comes the sun" och ibland brister jag skrålande ut i texten. Resultatet kan bli intressant eftersom de runtomkring inte är begåvade med just den melodin i sitt huvud just nu. I mitt huvud låter det hur som helst väldigt bra.

Jo, jag inser att det ena sprudlande glada inlägget efter det andra kan bli en smula enahanda för att inte säga provocerande om man som läsare har bittra dagar. Men just nu skriver jag så här. Jag tycker att det är trevligt och att det gärna får fortsätta vara trevligt.

Hej, jag är ledsen att jag inte har hört av mig...

2007-05-10T08:57:00.001+01:00

Jag har inte varit särskilt anträffbar den senaste veckan. Mobiltelefonen har ibland fått ringa för sig själv och jag har kunnat konstatera att jag har valt en väldigt bra låt som ringsignal. Men man kan inte hålla på så särskilt länge, folk börjar faktiskt undra.
Så jag slog en signal till pappa. Och skyllde all frånvaro på en enskild person. Jag har sannerligen bejakande föräldrar. Pappa tyckte att det hela lät trevligt och undrade när han skulle få träffa henne. Panik. Nejnej. Här blir inga föräldraintroduktioner än på länge länge.

Skrämmande

2007-05-08T11:43:00.000+01:00

Blev introducerad för vänner och åt en skrämmande stadgad middag tillsammans. Hu! Fyra flator tydligt uppdelade i två par. Det ena paret är väldigt stadgade. Jag och bruden som släpade med mig dit är det inte. På en av de kitschigaste restauranger man kan hitta i stan. Det där stadgade paret sitter och diskuterar inköp av gemensam bostadsrätt. Jag petar bruden i sidan och säger att vi måste akta oss så att vi inte slutar så. För vi är alltså inte alls stadgade. Än. Vi lär förmodligen aldrig bli stadgade på just det tvåsamma sättet. Lik förbannat så beter vi oss stadgat och väldigt sockersött. Det är knepigt att upprätthålla någon form av aktiv kroppskontakt samtidigt som man äter middag om meningen är att det framförallt ska se ut som att man äter middag. Men det går.
Det är bara att inse. Jag har varit på en parmiddag. Trevligt sällskap och god mat förvisso men det lämnar en del blandade känslor också. Av sorten: Panikvadhållerjagpåmedjagkännerinteensdenhärmänniskan.

Förförd och förtappad

2007-05-06T23:19:00.000+01:00

Är det verkligen okej att vilja träffa samma person både på förmiddagen och kvällen. Att varje blommande körsbärsträd skapar ett leende. Att någonting pirrar till om jag råkar gå förbi någon brud som använder samma schampo som hon och därmed luktar så där rätt. Syns jag på stan så identifieras jag lätt på det enfaldiga leendet och det lätt frånvarande blicken. Eller i engagerat sällskap med bruden som har den vackraste bysten jag någonsin lagt mina händer på.

Prestationer och sex

2007-05-05T11:13:00.000+01:00

En sen diskussion blev intressant. Det hela handlade om hur man beter sig när man ska lära sig att tillfredställa en ny sexpartner. Jag blir förvånad när det väcker förvåning att jag i de sammanhangen ibland kan plocka fram oändliga mängder lugn och tålamod. Polarn utropade: "Aha! Du visar inte att du lider!". Haha. Nej, jag gör nog inte det. Framförallt för att jag oftast inte alls lider, snarare tvärtom. Jag ser det hela lite som en utsökt utmaning. (Tack mamma för att du har uppfostrat mig med åsikten att sex är någonting bra och roligt!)

Man kan självklart trassla till sex väldigt mycket. Man kan lägga dit förlamande prestationsångest. Addera någon form av underligt rättviseperspektiv där ingen ska få en orgasm mer än den andre. Då blir det dåligt och besvärligt. Trist när allt faktiskt kan vara otroligt bra istället.

Upptagen

2007-05-04T10:08:00.000+01:00

Jag känner mig ganska upptagen av livet nu. På ett ganska bra sätt. Risken finns att jag slutar skriva för att drivkraften saknas. Blickar från ett par blåa ögon lockar och hennes hår faller i mitt ansikte. Det finns nog med tid för vänner och dagarna går fort. Men drivkraft kan komma tillbaka i andra former.

Vart ska detta sluta tro

2007-05-03T10:49:00.000+01:00

Jag struntade blankt i min plikter igår och stängde dessutom av mobilen. Dagen blev väldigt trevlig även om tiden till slut hann ikapp oss. Hon säger att hon tror att fortsättningen kan komma att bli mycket intressant. Det tror nog jag också. Det är ett privilegium att ibland få leda människor till att hitta nya sidor hos sig. Att även min rygg råkar bli sönderriven kan jag ha överseende med. Jag har nog saknat vissa saker mer än jag anade.